Trots att The Angelettes spelade sina instrument själva lät de aldrig som något garageband. Julie Abbots pappa var en känd jazzmusiker i Manchester och spelade både saxofon och klarinett. Han köpte en begagnad akustisk gitarr åt Julie när hon var sju år och lite senare lärde sig hennes kompis Sue Hampson spela på en gitarr hennes pappa hade byggt åt henne. I början var Julie och Sue tokiga i Beatles och andra merseybeat-band, men efter ett tag upptäckte Sue Beach Boys och efter det spelade de Beach Boys skivor jämt. De lärde sig spela Beach Boys-låtar när de var 12 år och i början av The Angelettes karriär spelade de i stort sett bara låtar av Beach Boys och några av Simon & Garfunkel. När Jonathan King upptäckte The Angelettes såg han till att de blev av med Beach Girls-stämpeln och han skrev och producerade även deras första singel "Don't Let Him Touch You" från 1972. Den hamnade på 38:e plats i Storbritannien och tredje i Holland sägs det och den hade förmodligen sålt ännu bättre om inte BBC bannlyst den. Deras andra singel var en cover på The Murmaids hit "Popsicles And Icicles" från 1963. Tyvärr spelade deras trummis Paul Burgess i ett nytt band som hette 10cc och hade svårt att hinna med att spela med The Angelettes så han slutade efter ett tag för att spela med 10cc. Efter flera singlar på Decca och Jonathan Kings UK Records bytte The Angelettes skivbbolag till Mooncrest där de även fick köra på andra artisters skivor. En av skivorna de körade på var "These Foolish Things", Bryan Ferrys första soloalbum efter Roxy Music. När "Hard Rain's Gonna Fall" släpptes fick de ingen credit för det trots att de faktiskt körade på den, men när Bryan Ferry sen skulle spela den på Top Of The Pops fick de vara med och köra på den igen. The Angelettes - Popsicles And Icicles
De flesta r&b- och soulartister startade inom gospeln och Maxine Brown är inget undantag. Hon hade inga stora hits men när "All In My Mind" släpptes tidigt 1961 var den så banbrytande att hon räknas som en av dem som uppfann soulen. Maxine Browns största hit fick hon först när hon bytte till Wand - ett systerbolag till The Shirelles skivbolag Scepter. "Oh No Not My Baby", ännu en komposition av makarna Gerry Goffin och Carole King, var Maxine Browns sjuttonde singel sen 1960 och hamnade på 24:e plats på poplistan 1964. Självklart var Manfred Mann snabba med att spela in en egen version av den som sålde bättre än originalet, precis som de tidigare gjort med The Exciters/Raindrops "Do Wah Diddy Diddy" och The Shirelles "Sha La La". Maxine Brown - Oh No Not My Baby
The Sh-Down Down Song (You Better Leave Him Alone)
Det finns ingen information någonstans om vilka The Ginger Snaps eller Dandee Dawson, som verkar sjunga förstastämman, var eller hur många skivor de släppte! Det fanns ett Ginger & the Snaps också som ska ha varit medlemmar ur The Honeys men det är förmodligen inte samma. Jag har alltid tyckt att det låter som att tvillingarna i Shangri-Las sjunger på den men Shangri-Las verkar inte ha spelat in något under pseudonymer, trots rykten om att de gett ut skivor som Bon-Bons och Beatle-ettes. "The Sh-Down Down Song (You Better Leave Him Alone)" skrevs av Steve Barri och P.F. Sloan som förutom "The Sh-Down Down Song" skrivit låtar åt Jan & Dean, Herman's Hermits, The Turtles och Barry McGuires största hit "Eve of Destruction". The Ginger Snaps - The Sh-Down Down Song
Jag åker bort i en ungefär en vecka så tills dess lämnar jag er med tre identiska versioner av Howard Greenfields och Helen Millers "Foolish Little Girl". Jag vet inte vem som spelade in den först, men det skulle inte förvåna mig om det var The Cookies, som också gjorde den bästa versionen av den. Trots att The Shirelles verkade ha problem med att hålla tonen i var det dock de som fick en hit med "Foolish Little Girl" 1963, men det blev också deras sista stora hit. The Cookies - Foolish Little Girl The Shirelles - Foolish Little Girl The Chiffons - Foolish Little Girl
Erma Franklin (1939-2002) föddes i Memphis men flyttade så småningom till Detroit där hon sjöng i i kyrkokören med sina systrar Aretha och Carolyn. Hon var på gränsen till att bli en av artisterna på tidiga Motown men hennes pappa tyckte att hon skulle gå på college innan hon satsade på en sångkarriär. Men när Aretha hade gett ut en lp bestämde sig deras pappa för att låta även Erma spela in skivor. Erma skrev kontrakt med Epic 1961, samma år som "What Kind Of Girl" släpptes. Den är mer girl group än allt annat hon gjorde, vilket kan bero på att R&B inte var Epics område och därför inte visste vad de skulle göra med såna artister. Aretha hade exakt samma problem med Columbia. Senare fick The Charmaines en hit med "What Kind Of Girl". Erma stannade kvar på Epic i fem år innan Bert Berns skrev kontrakt med henne på hans skivbolag Shout. Där spelade hon in "Piece Of My Heart", skriven av Bert Berns, som hamnade på #62 på pop-listan och blev hennes första top 10 på R&B-listan 1967. Men mest känd är den med Janis Joplin. Bert Berns planerade att spela in en lp med Erma också, men han dog precis innan och det skulle man kunna säga att Ermas karriär gjorde också. Det skulle inte förvåna mig om Erma hade svårt att glädjas över att hennes syster precis blivit superstjärna. Erma hade dragit sig tillbaka från musikbranschen när Levi's använde "Piece Of My Heart" i en reklam 1992, vilket resulterade i en top 10 hit i Storbrittanien och även en video. Erma Franklin - What Kind Of Girl
The Breakaways var för London vad The Andantes var för Motown, The Blossoms för Los Angeles och The Cookies för New York. De körar på Petula Clarks "Downtown", Lulus "Shout", Marianne Faithfuls "As Tears Go By", Cilla Blacks "Anyone Who Had A Heart" och alla Dusty Springfields tidiga låtar som tex "Stay Awhile". Dessutom körade de bakom Jimi Hendrix, Francoise Hardy, Dionne Warwick, Cliff Richard, The Orchids, Paul Anka, Jackie DeShannon, The Honeycombs, Heinz och Olivia Newton-John. Margot Quantrell, Vicki Haseman, Betty Presctott och Jean Ryder hade precis hoppat av Vernon Girls, en girl group med 16 medlemmar, när Tony Hatch skrev kontrakt med dem. Han tyckte de hade ett amerikanskt girl group-sound som skulle passa bakom soloartister och de gick med på att köra bakom de största brittiska artisterna på den tiden samtidigt som de släppte egna skivor. När han besökte Liverpool med dem släpade Margot med honom till en pub där han hittade och senare skrev kontrakt med The Searchers. Tony Hatch skrev och producerade även The Breakaways tredje singel "That's How It Goes" 1964. The Breakaways fortsatte att spela in och turnera med andra artister under 70-talet och Vicki spelade in en lp 1977. Dessutom är de den enda girl group jag vet som varit med i Eurovision Song Contest, även om det bara var för att köra bakom Clodagh Rodgers i Dublin 1971. The Breakaways - That's How It Goes Breakaways - That's How It Goes
Det finns inte så mycket information om The Bootiques, men "Did You Get Your Fun" verkar vara den enda skiva de släppte. Christine Costello, som sjöng förstastämman i The Bootiques, var dotter till komikern Lou Costello och skrev "Did You Get Your Fun" själv. Både a-sidan och b-sidan producerades av Curt Boettcher, som senare producerade bland andra The Association och Tommy Roe. The Bootiques - Did You Get Your Fun
Rita Wright (1946-2004) startade sin karriär på Motown som receptionist 1965 innan hon avancerade till körsångerska och handklappare, precis som Martha & the Vandellas och The Supremes innan de fick egna hits. Förutom att Syreeta, som hon kallade sig från och med 1972, aldrig fick några hits. "You Made Me Feel Like" borde ha blivit en hit om Motown inte hade väntat med att släppa den tills fyrtio år senare. Åtminstone skulle den ha blivit en hit om The Supremes släppt sin version, som den sägs vara en cover på, men den verkar inte ens existera! Syreeta fick däremot en mindre hit med "I Can't Give Back The Love I Feel For You" som var en låt The Supremes inte ville ha. Berry Gordy måste tyckt att hon lät väldigt mycket som Diana Ross eftersom han till och med övervägde att låta Syreeta ersätta henne efter att hon hoppat av 1969. 1968-1972 var Syreeta gift med Stevie Wonder, som producerade hennes album både före och efter att de skiljt sig. Dessutom skrev Syreeta texter till flera av Stevie Wonders låtar och sjöng på hans senare skivor ända fram till 1995. Syreeta - You Made Me Feel Like (Everything Is Alright)
Cher och Sonny Bono hade precis flyttat ihop när han jobbade med Phil Spector i Gold Star Studios och Cher var med honom där jämt. När de skulle spela in "Be My Baby" var det nån som var borta och Phil Spector sa "Sonny säger att du kan sjunga". Cher, som var för nervös för att våga sjunga, försökte förklara vad Sonny egentligen menat, men Phil sa "Oh, just get out there. All I need is noise". Noise var just vad han fick för trots att hon stod bakom de andra i kören överröstade hon dem alla. Varje gång hon började sjunga bad han henne att ta ett steg bakåt och när låten var färdiginspelad stod hon tre meter bakom de andra. "Be My Baby" blev den första skiva Cher sjöng på och efter det körade hon på alla Phil Spectors skivor. Ett år senare hade Beatles tagit över USA. Allt som hette nåt med Beatles sålde, till skillnad från Phil Spectors skivor som sålde mindre efter British invasion. Paul Case, en av Phil Spectors bästa vänner, hade upptäckt att Ringo var den Beatle som fick mest uppmärksamhet i USA och föreslog att Phil Spector skulle ge ut en låt om honom. Phil skrev "Ringo, I Love You" med Pete Anders och Vinnie Poncia men de visste inte vem som skulle sjunga den. Sonny Bono hade velat att Phil Spector skulle producera Cher i flera månader, så de lät henne sjunga den men gav ut den som Bonnie Joe Mason. Den testades i några mindre affärer, men ingenting hände så den glömdes bort. Enligt vissa berodde det på att Cher lät som en man, men det har ju knappast hindrat henne från att sälja skivor på gamla dar. Cher - Ringo, I Love You
Beach party-filmer verkar vara en ganska utdöd - för att inte säga underlig - genre nuförtiden men för 40 år sen verkar det ha varit väldigt vanligt i USA och Donna Loren var med i flera av dem. När Donna Zukor var 8 år var hon med i teveprogrammet The Mickey Mouse Club och året därpå började hon spela in skivor. Hon såg namnet Loren (sägs det) i en telefonbok och bytte till Donna Loren 1962. Hennes stora genombrott kom 1963 när hon vann en talangtävling och utsågs till the Dr. Pepper Girl. Hon hördes och syntes överallt och till slut gick Dr. Pepper med på att låta henne vara med i filmen "Beach Party" där hon gjorde reklam för läsken. Producenterna var så nöjd med hennes prestation att hon faktiskt fick en riktig roll i uppföljaren "Bikini Beach" och senare "Pajama Party". 1965 kom "Beach Blanket Bingo" som blev en så stor succé att hon fick släppa en lp med soundtracket, men den sålde inte så mycket. Trots att hon medverkade i så många beach party-filmer vägrade hon att ha på sig bikini och spelade endast prydliga roller. Förutom beach-filmerna var hon med i flera teveserier, bland andra Batman. Donna Loren - Beach Blanket Bingo
De flesta brukar tro att The Searchers gjorde "Needles And Pins" först, men i själva verket var det Jackie DeShannon. Den skrevs av Sonny Bono och Jack Nitzsche, Phil Spectors arrangör, som producerade både "Needles And Pins" och "When You Walk In The Room". Den senare skrev dock Jackie DeShannon själv, och den hamnade knappt på Billboard's Hot 100 i januari 1964, men även den covrade The Searchers och de fick en betydligt större hit med. Men trots att Jackie DeShannon skrivit låtar åt Brenda Lee och Bobby Vee blev hennes största hit inte någon av hennes egna låtar utan Bacharach/Davids "What The World Needs Now Is Love". Jackie DeShannon - When You Walk In The Room
