Få girl groups och artister hade sån erfarenhet av branschen innan de började ge ut skivor som Patty Michaels. Hon spelade "Sound Of Music" på Broadway i fyra år, gick på Quintanos School For Young Performers med bland andra Mary Weiss från The Shangri-Las och var med i DJ Murray The 'K's program som medlem av The 'K' Girls, precis som The Ronettes var innan de blev kända. Dessutom hade hon blivit modell redan när hon var fem veckor gammal och påstår att hon var top baby model när hon var två år. Patty Michaels borde ha blivit hur stor som helst men sålde aldrig bra, vilket enligt henne själv berodde på att hennes manager misskötte sitt jobb. Jag är övertygad om att det var för att "They're Dancing Now" bara var b-sida på den inte alls lika bra "Mrs. Johnny". Patty Michaels - They're Dancing Now
Det var ganska vanligt att girl groups gav ut skivor under olika namn. The Cookies till exempel gav ut skivor som The Cinderellas och The Honeybees, The Blossoms som The Crystals och Bob B. Soxx & the Blue Jeans och enligt rykten är det i själva verket The Shangri-Las som är The Beatle-ettes. Det gick så bra för The Chiffons att deras producenter bestämde sig för att ge ut två singlar med dom 1963 som The Four Pennies. Den första singeln, "When The Boy's Happy" låter jättemycket Phil Spector och skrevs dessutom av Ellie Greenwich och Jeff Barry, som Phil Spector skrev de flesta av sina största hits med. De hade själva med en egen version av den på The Raindrops enda lp. The Four Pennies - When The Boy's Happy (The Girl's Happy Too)
Ingen vet säkert om The Tomboys spelade på sina låtar själva, men det låter som att de gör det. Dessutom låter det som att de nån gång KAN ha hört The Beatles. "I'd Rather Fight Than Switch" släpptes 1964 av Swan Records som bland annat gav ut "She Loves You". The Tomboys bytte senare namn till The Angels, dock inte samma Angels som gjorde "My Boyfriend's Back". The Tomboys - I'd Rather Fight Than Switch
När systrarna Beryl och Suzanne Nelson och deras kusin Jeanette Johnsson skulle ge ut sin första singel kollade deras producent Jerry Ross först upp vilka girl group-sound som funkade på listorna just då. Det måste ha funkat, för det gick bra för "The 81" på den amerikanska listan. Många trodde dessutom att det var Martha & the Vandellas nya singel. B-sidan "Two Happy People" lät nästan exakt som The Dixie-Cups "Chapel Of Love". Deras andra singel "Soldier Baby (Of Mine)" var en låt Phil Spector spelat in med The Ronettes men aldrig släppt, men i övrigt låter det inte så mycket Phil Spector. Deras femte singel "Sweet And Lovely" är inte överdrivet rolig, men på b-sidan "Out In The Streets Again" gick de tillbaka till sitt Motown-sound. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att den skrevs av Nickolas Ashford, Valerie Simpson och Joshie Armstead. Några månader senare fick Marvin Gaye och Tammi Terrell en jättehit med "Ain't No Moutain High Enough", som skrevs av Ashford och Simpson. Candy & The Kisses - Out In The Streets Again
På 50-talet bestod nästan alla r'n'b- och rock'n'roll-grupper av män. De kvinnor som sysslade med musik var antingen solister eller sjöng i grupper som för övrigt bestod av män. The Bobbettes blev den första tjejgruppen med att både få en top 10-hit och bli etta på r'n'b-listan. När The Bobbettes startade 1955 hade de åtta medlemmar, den yngsta 11 år och den äldsta 15. De hade skrivit en låt om sin lärare Mr Lee där de beskrev hur han såg ut. De sjöng bland annat att han hade fyra ögon eftersom han hade tjocka hornbågade glasögon. Mr Lee hade hört den och brydde sig inte, men när Atlantic sen skulle ge ut den 1957 ville de att The Bobbettes skulle skriva om texten till nåt mer kommersiellt. När den blev en hit bad Mr Lee att få prata med några av medlemmarna och undrade om det var samma låt som han hört. Han ville bara vara säker på att ingen snott deras låt. Kanadensiska Lo-fi-duon The Diskettes covrade "Mr. Lee" för nåt år sen, men den är inte i närheten av att vara lika svängig som The Bobbettes version! The Bobbettes - Mr. Lee
Till skillnad från de flesta människor som startar band var makarna Ellie Greenwich och Jeff Barry aldrig medvetna om det när de startade The Raindrops. De hade skrivit låtar med andra när de kom på att de kunde skriva låtar ihop också, vilket resulterade i hits som "Da Do Ron Ron", "Be My Baby", "Do Wah Diddy Diddy", "Maybe I Know", "The Leader Of The Pack", "Baby I Love You" och flera andra minst lika bra låtar! De skrev "What A Guy" till The Sensations en morgon på tåget, men när Jerry Lieber och Mike Stoller hörde Jeffs och Ellies demo blev de tokiga och sa att den måste ges ut på skiva. Jeff och Ellie förstod ingenting, eftersom det bara var Ellies sång dublerad några gånger och Jeff som körade. Det gick bra för låten på listan och de fick några hits till med "Do Wah Diddy Diddy" och "The Kind Of Boy You Can't Forget". När de sen gav ut sin självbetitlade lp gjorde de pålägg på några demos och släppte med singlarna. "Another Boy Like Mine" var en demo till The Dixie-Cups, som samma år hade haft en hit med "Chapel Of Love" som även den var en Greenwich-Barry-komposition. The Dixie-Cups är dock de mesigaste sångerskorna världen skådat och produktionen av deras låtar var av samma klass. The Raindrops demo är mycket bättre. 1965 skiljde sig Jeff Barry och Ellie Greenwich. Det var dock ingenting som Phil Spector kände till, som samma år tyckte att han behövde hits och ringde upp dem. "When I got together with them again I didn't know they were divorced... Every time we'd write a love line, Ellie would start to cry. I couldn't figure out what was happening, and then I realised... it was a very uncomfortable situation" har Phil Spector sagt. Under den sessionen skrev de fyra låtar, bland annat "River Deep, Mountain High" och "I Can Hear Music". The Raindrops - Another Boy Like Mine
När Earl-Jean McCrea släppte sin första singel hade Gerry Goffin, som alltid varit stort fan av hennes röst, länge sett fram emot att få lansera henne som soloartist. Earl Jean själv hade aldrig velat ha nån solokarriär och såg det bara som ännu ett projekt. Det var hennes första singel utan The Cookies, även om hennes syster Darlene McCrea som varit med och startat the Cookies körade på båda hennes singlar. Även Carole King, som skrev "I'm Into Something Good" med Gerry Goffin, var med och körade. "I'm Into Something Good" tog sig in på topp 40 i USA när Mickie Most bestämde sig för att släppa den med Herman's Hermits. Jämfört med Earl Jeans version låter det som att de druckit tio koppar kaffe innan de spelade in den. Egentligen är det bara studiomusiker som Led Zeppelins gitarrist Jimmy Page som spelar på den, men det hindrade den inte från att bli etta i England och Herman's Hermits kändaste låt. Earl Jean - I'm Into Something Good
Innan Thomasina Montgomery blev Tammi Terrell och spelade in duetter med Marvin Gaye gav hon ut skivor som Tammy Montgomery. På "Voice Of Experience" från 1962 körar dessutom The Shirelles, som spelade in den själva samma år. 1965 såg Berry Gordy en spelning med henne och döpte om henne till Tammi Terrell. Att hon skulle varit gift med boxaren Ernie Terrell ska visst bara vara påhitt. Efter några solosinglar spelade hon in "Ain't Nothing Like The Real Thing" och en massa andra hits med Marvin Gaye, men inget är lika bra som "Voice Of Experience"! Tammy Montgomery - Voice Of Experience
När The Angels slog igenom med "My Boyfriend's Back" 1963 var det deras sjunde singel som The Angels. Innan dess hade de hållit på sen 1959 under namnen The Delicates och The Starlets. "My Boyfriend's Back" var dessutom skriven för The Shirelles från början, men istället släpptes The Angels demo av den och blev deras största hit. "You Can't Take My Boyfriend's Woody" däremot släpptes aldrig som singel ens. The Angels producent Richard Gottherer har för övrigt producerat The Raveonettes nya album "Pretty In Black". Det innehåller bland annat en ganska hemsk cover på "My Boyfriend's Back". The Angels - You Can't Take My Boyfriend's Woody
Shelley Fabares hade en jättestor hit i USA 1962 med "Johnny Angel", men jag misstänker att den inte var i närheten av att vara lika bra som "He Don't Love Me"! Det kunde ha varit Lesley Gore producerad av Phil Spector! Det är den enda låten jag lyssnat på den här veckan! Dessutom var hon skådespelerska och spelade senare mot i Elvis i tre filmer. Shelley Fabares - He Don't Love Me
Få sångerskor, framförallt vita, i girl group-genren kan mäta sig med Diane Renay. Hon sjunger toner så höga att endast djur kan uppfatta dem och dessutom sjunga så Lulu låter som om hon viskar i jämförelse. Tack och lov wailade Diane Renay inte bort låtarna som många andra skulle ha gjort utan sjunger extremt vitt men smakfullt. Det är inte konstigt att Bob Crewe, hennes producent, lät henne sjunga de toner som Jeanne Thomas inte klarade av på Rag Dolls skivor. Utan att säga nåt till Jeanne Thomas eller ge Diane Renay nån credit för det, såklart. Sandy Linzer och Denny Randell skrev bland annat "Breaking Down The Walls Of Heartache" åt Johnny Johnson & the Bandwagon. De skrev även flera låtar åt de artister Bob Crewe producerade och gav ut på sina skivbolag, bland annat "Happy Birthday Broken Heart". Diane Renay - Happy Birthday Broken Heart
När The Victorians släppte sin första doo wop-influerade singel "What Makes Little Girls Cry" 1963 hade det lika gärna kunnat vara Bob B. Soxx & the Blue Jeans nya singel, komplett med en barytonstämma. Lyssnar man ordentligt i början av låten hör man även Darlene Love som Phil Spector spelade in under namnet Bob B. Soxx & the Blue Jeans. Trots att Darlene Love var med på nästan varenda singel Phil Spector spelade in hade hon inte råd att bara jobba för honom och skrev kontrakt med Liberty Recorrds, The Victorians skivbolag, som studiosångerska. "What Makes Little Girls Cry" hamnade på #120 och blev The Victorians mest framgångsrika skiva. Deras andra singel "You're Invited To A Party" påminner mycket om deras första singel men är bättre än den, och den är inte särskilt dålig den heller, det är bara det att "Invited" är en av de bästa låtar jag hört! Enligt de som har skivorna ska b-sidorna dock vara bättre, hur det nu kan vara möjligt. The Victorians - You're Invited To A Party
Little Eva och The Cookies hade spelat in en demo av "One Fine Day", skriven av Carole King och Gerry Goffin. The Chiffons producenter raderade Little Evas sång och spelade in The Chiffons över resten inklusive The Cookies körer och Carole Kings staccato-piano. Förvånansvärt nog blev den en lika stor hit som den förtjänade 1963 och 1972 gick den upp på brittiska listan igen. När George Harrison släppte "My Sweet Lord" 1970 blev det hans största hit. Framförallt George men även John Lennon hade alltid varit influerade av soul och girl groups, men tydligen var "My Sweet Lord" mer influerad av The Chiffons första singel "He's So Fine" än vad som accepterades. 1976 tvingades George betala $1.6 miljoner i skadestånd, trots att han påstod att låtstölden var omedvetet. Då hade The Chiffons redan spelat in en cover på "My Sweet Lord", enligt vissa endast för att tjäna pengar på publiciteten. The Chiffons - One Fine Day
Första gången jag hörde "I Feel Love Coming On" tänkte jag att det måste vara nån gammal Supremes-låt jag missat, men mer fel kunde det inte bli. Barry White producerade och var med och skrev den och flera andra av Felice Taylors låtar men det låter som att det inte varit några andra än Holland-Dozier-Holland som varit inblandade i "I Feel Love Coming On"! Den är helt i klass med The Suprems bästa singlar, vilket kan förklara varför hennes skivor sålde bättre i England där de alltid verkat förstå soul bättre än i USA. Felice Taylor - I Feel Love Coming On
I filmen "Ray" handlar ganska stora delar om the Cookies. De körade på flera av Ray Charles låtar och turnerade med honom som the Raelettes. Innan dess var de kanske mest kända som de som gjorde "Chains" innan Beatles spelade in den, även om "I Never Dreamed", skriven av Russ Titleman och Gerry Goffin blivit lite av en girl group-klassiker. De har även körat bakom Connie Francis, Neil Sedaka, the Drifters, Ben E. King och på Little Evas "Locomotion". Little Eva hoppade in i the Cookies ibland och skulle ha blivit fast medlem om hon inte fått sån framgång själv med "Locomotion". The Cookies - I Never Dreamed
Om jag ska vara snäll sjunger sångerskan lite tunnt men det är det enda negativa jag har att säga om "He's A Doll", skriven och producerad av Brian Wilson. Det är Phil Spector-pastisch av högsta kvalitet och det blir inte sämre av att Phil Spectors hovtrummis Hal Blaine spelar trummor! Vill man fortsätta dra paralleller till Phil Spector och the Ronettes (det vill man!) bestod the Honeys av två systrar och en kusin och senare gifte sig ena systern med Brian Wilson. The Honeys - He's A Doll
1964 satt Diane Keehner, Kathy Kinsella och Sally i Boston och funderade på hur de skulle göra för att få träffa the Beatles. De kom fram till att det bästa sättet måste vara att starta ett eget band och bli lika stora som Beatles. Man skulle kunna säga att de misslyckades eftersom de när de splittrades 1968 varken träffat eller blivit lika stora som Beatles, men å andra sidan hade de varit förband åt the Kingsmen, the Byrds, Lovin' Spoonful och Neil Diamond! The Pandoras - (I Could Write A Book) About My Baby
Det verkar fortfarande vara problem med att ladda ner och jag förstår inte varför men det verkar vara problemfritt med Firefox! Har ni inte bytt än har ni en jättebra anledning nu! Dessutom är det både bättre och snabbare än Explorer.
Herregud jag vet faktiskt ingenting om Susan Lynne! Trots det är "Don't Drag No More" är en av mina absolut bästa girl group-låtar! Ämnet! Monologen! Falsettkörerna! En gång tänkte jag köpa den på Ebay men tyvärr bjöd några osnutna amerikaner över.
Folk har haft lite frågor om den här bloggen. Kan man ladda ner låtarna härifrån också? Hur gör man? Hur ofta uppdateras den? Det går mycket bra att ladda ner dem, förvånansvärt ofta är det syftet med mp3-bloggar, men skynda er! Varje mp3 försvinner efter 7 dagar! Jag skulle kunna förklara hur man gör för att ladda ner, men jag orkar inte idag så jag har länkat direkt till låten så det blir enklare. Jag postar en ny låt varje dag så länge jag orkar och hinner så kolla ofta! Susan Lynne - Don't Drag No More
The Exciters är egentligen mest kända för sin listetta "Tell Him". Faktum är att de inte fick några stora hits efter sin första singel! "Do Wah Diddy Diddy" hade helt klart kunnat bli en om den inte släppts lagom till att John Kennedy mördades och inga nya up beat-låtar fick spelas på radion. Åtta månader senare covrade brittiska Manfred Mann den och fick en jättehit. Som att det inte räckte med att den var ganska hemsk och helt osvängig sjöng sångaren Paul Jones "I knew we was falling in love" till ena kompositören Ellie Greenwichs fasa! "Tell Him" var en av de första videorna som spelades in och idag när allt ska vara så dyrt och överproducerat som möjligt framtstår den även som en av de roligaste. I kostym och identiska klänningar står de i en djurpark och sjunger för björnarna och jag är helt övertygad om att MTV aldrig mer skulle behöva oroa sig över låga tittarsiffror om de visade den ett par gånger varje dag! The Exciters - Do Wah Diddy Diddy
Beatles & alla brittiska bands invasion i USA betydde slutet för girl groups och brill building pop på listorna men the Toys lyckades ändå ta sig upp på förstaplatsen 1965 med "A Lover's Concerto". Att blanda motown-influenser med klassiska stycken blev deras grej. Året därpå släppte the Supremes LP:n "I Hear A Symphony" som innehöll en egen version av "A Lover's Concerto". Själv tycker jag att "May My Heart Be Cast Into Stone" är en bättre låt och att den bara släpptes som b-sida till den inte alls lika bra "Back Street" är vansinne! The Toys - May My Heart Be Cast Into Stone
Brittisk northern soul! Av en vit 13-åring! Det är ganska imponerande med tanke på att de flesta vuxna aldrig lyckas spela in en låt i klass med Lost Summer Love. Lorraine Silver - Lost Summer Love
