too good to be bad

See If I Care

2006-05-24T10:00:00.000-07:00

Under 60-talet (kanske även senare, men det har jag ingen koll på) var det inte helt ovanligt att franska artister spelade in franska versioner av engelskspråkiga låtar, tvärtom, och Sylvie Vartan var kanske den flitigaste artisten att göra det. I likhet med Sylvie Vartan grundade Ria Bartok näst intill hela sin karriär på franska covers av brittiska och amerikanska hits, och hennes skivbolag lanserade henne även som ett alternativ till Sylvie Vartan. När Ria Bartok skulle lanseras i Storbritannien spelade hon däremot in en av sina franska originallåtar i en ny, engelsk version.
Marie-Louse Pleiss föddes i Tyskland 1943, men flyttade redan 1950 med sin familj till Frankrike. 1963 släpptes hennes första ep, men under namnet Ria Bartok. "Parce que j'ai revu francois", en cover på Dickey Lees "I Saw Linda Yesterday", från den ep:n blev en mindre hit i Frankrike, och så småningom fick hon även ett par hits i Kanada. Framgången i utlandet ledde till att Rias skivbolag Columbia bestämde sig för att göra ett försök att lansera henne även England 1964. Ria Bartok hade redan gett ut "See If I Care" en gång samma år, men då på franska och med namnet "Diddele Boeing". Singeln ledde till medverkan i det brittiska tv-programmet Thank Your Lucky Stars, men trots det sålde skivan inte så bra som den borde, och det blev hennes enda engelska skiva.Columbia fortsatte att släppa skivor med Ria Bartok i Frankrike, bland annat en LP 1965, men hennes karriär fick ett olyckligt slut då hon omkom en en brand hon själv orsakat, endast 23 år gammal.
Ria Bartok - See If I Care

Here Comes The Boy

2005-12-19T07:24:00.000-08:00

När The Rag Dolls släppte "Society Girl" 1964 var det inte den första låten Bob Crewe producerat som svar på en av The Four Seasons hits. Franki Valli & the Four Seasons var den mest framgångsrika gruppen Bob Crewe producerade, så det är kanske inte så konstigt att han försökte tjäna ännu mer pengar på deras hits. Redan 1962 släppte Tracey Dey sin första skiva "Jerry (I'm Your Sherry)" som svar på The Four Seasons listetta "Sherry", men Tracey Dey fick tyvärr aldrig några egna hits. En omgjord version av "Gonna Get Along Without You Now" blev hennes högsta placering som #51 på Billboard. "Here Comes The Boy" från 1963 skrevs av Eddie Rambeau, som var ännu en artist Bob Crewe producerade, tillsammans med Bud Rehak, men den blev endast #93. Tracey Dey släppte en sista skiva 1966 innan hon började släppa duetter med Gary Knight under namnet Dey & Knight.
Tracey Dey - Here Comes The Boy

Big Town Boy

2005-11-11T03:30:00.000-08:00

Bob Crewe är kanske mest känd som The Four Seasons manager, men han producerade även Shirley Matthews, vars första singel "Big Town Boy" blev en stor hit i Kanada.
Shirley Matthews föddes i Harrow, Ontario och började med att sjunga i kyrkan. Hon sjöng på high school-danser och fick snart en spelning på Bluenote, där hon upptäcktes av en bekant till Bob Crewe. Shirley åkte till New York där hon spelade in "Big Town Boy", som släpptes på Atlantic 1963. En vecka senare släpptes den i Kanada på Tamarac och hamnade så småningom på topp 10, och efter andra singeln, "Private Property", sa hon upp sig från sitt jobb på Bell Telephone. Hon släppte flera skivor, men förutom "Big Town Boy" var det endast "Private Property" som gjorde något väsen av sig.
Shirley Matthews & The Big Town Girls - Big Town Boy

My One And Only Jimmy Boy

2005-11-09T04:43:00.000-08:00

När The Girlfriends släppte Wall of Sound-pastischen "My One And Only Jimmy Boy" var samtliga medlemmar vad man skulle kunna kalla "Phil Spector-veteraner". Både Nanette Williams och Gloria Jones var med i The Blossoms, där även Darlene Love ingick, och det är de som hörs på "He's A Rebel" med The Crystals eftersom Phil Spector var sur på The Crystals just den dagen den skulle spelas in. The Blossoms spelade in flera låtar som The Crystals och Bob B. Soxx & the Blue Jeans och de körar dessutom på alla Phil Spectors tidiga låtar. Carolyn Willis ingick i turnéuppsättningen av Bob B. Soxx och syns brevid Bobby Sheen på omslaget till "A Christmas Gift for You from Phil Spector".
"My One And Only Jimmy Boy" producerades dock av David Gates, kanske mest känd för The Murmaids "Popsicles And Icicles". "Jimmy Boy" släpptes sent 1963 på Colpix och hamnade på topp 50 på den nationella singellistan och topp 25 i New York. Det var planerat att The Girlfriends skulle släppa fler skivor på Colpix och de hade till och med spelat in två nya låtar i början av 1964, men de släpptes aldrig eftersom John F. Kennedy mördades. Många lovande skivor släpptes aldrig efter det, och de som släpptes sålde dåligt eftersom de inte spelades på radion då endast lugna låtar fick spelas.
The Girlfriends släppte inga fler skivor och upplöstes snart. Gloria Jones blev gravid och lämnade The Blossoms som heltidsmedlem, och Carolyn Willis fortsatte som studiosångerska. Hon startade Honey Cone med Edna Wright, Darlene Loves syster, vilka blev 1971 etta på Billboard med "Want Ads", en låt Holland-Dozier-Holland skrivit efter att de lämnat Motown.
The Girlfriends - My One And Only Jimmy Boy

A Toy Is Only Made For Play

2005-11-08T09:21:00.000-08:00

En anledning till att Brill Building-popen blev så stor var att låtskrivarna själva var unga, precis som målgruppen för deras musik. Innan hade vuxna skrivit för tonåringar och yngre, vilket hade resulterat i låtar som "How Much Is That Dog In The Window". De flesta låtskrivarna var dock i tjugoårsåldern; Toni Wine däremot var endast 14 år när hon började skriva med några av den tidens största låtskrivare.
Toni Wine upptäcktes av Teacho Wiltshire när hon sjöng i hissen i MGM Building då hon skulle hälsa på sin mamma. Toni släppte flera skivor som soloartist, men slog aldrig igenom förrän hon blev medlem i det fiktiva bandet The Archies, där hon bland annat hörs i "Sugar Sugar". Vissa påstår även att hon var med i Tony Orlandos grupp Dawn och sjöng i "Knock Three Times".
Toni lyckades dock bättre som låtskrivare än som artist. Redan när hon var 8 år hade hon börjat skriva låtar, och när hon blev presenterad för låtskrivaren och producenten Jack Keller ringde han och väckte sin förläggare Don Kirshner elva på kvällen för att tala om att han skrev kontrakt med Toni. Den första låten hon skrev som gavs ut var "Only To Other People" med The Cookies, som hon skrev med Gerry Goffin och Artie Kornfield. Kort därefter fick The Shirelles en hit med "Tonight You're Gonna Fall In Love With Me" som hon skrivit med Artie Kornfield.Tonis största hit skrev hon dock med Carole Bayer Sager 1965. När Toni var 19 år blev "A Groovy Kind Of Love" etta med The Mindbenders, och 1988 sålde Phil Collins guld med samma låt.
"A Toy Is Only Made For Play" släpptes aldrig på vinyl, utan var en demo Toni spelade in 1964 och finns endast som acetat. Den skrevs av Russ Titelman och Howard Puris, som skrev flera låtar under namnet Tony Powers. Förmodligen var den en demo åt Dusty Springfield, som samma år haft en hit med "I Only Wanna Be With You", vilket skulle kunna förklara likheterna mellan de båda låtarna.
Toni Wine - A Toy Is Only Made For Play

I'm Sorry I Went

2005-11-07T10:49:00.000-08:00

På den tiden då allt på Billboard-listan var skrivet och producerat av folk i Brill Building var det väldigt vanligt med svarsskivor. Carole King spelade in ”Oh Neil” som svar på Neil Sedakas låt om henne, ”Oh Carole” medan Bertell Daché gav ut ”Not Just Tomorrow But Always” som svar på The Shirelles ”Will You Still Love Me Tomorrow”. Men egentligen var det bara texten som var annorlunda och resten var i stort sett samma som i hiten och trots att syftet måste ha varit att tjäna ännu mer pengar på en gammal låt så sålde den långt i från lika bra. The Cannon Sisters låt ”I’m Sorry I Went” var ett svar på Claudine Clarks ”Party Lights”, men skiljer sig ganska mycket från Claudine Clarks hit från 1962 och är enligt min åsikt till och med bättre. ”I’m Sorry I Went” var The Cannon Sisters andra sjua på Valiant och lite senare släppte Dean Cannon, som sjöng förstastämman, en solosingel på Valiant.
The Cannon Sisters - I'm Sorry I Went

Where Did My Jimmy Go

2005-10-05T10:25:00.000-07:00

Tills jag orkar skriva nåt längre postar jag en artist som absolut ingen verkar veta nånting om. Bakom "Where Did My Jimmy Go" står Bob Feldman, Richard Gottehrer och Jerry Goldstein, som kanske är mest kända för att ha skrivit och producerat alla The Angels hits inklusive "My Boyfriend's Back". Jag vet dock inte om de även producerade "Where Did My Jimmy Go", men förmodligen inte.
Jag hade nog inte förväntat mig att hitta nånting när jag sökte information om Nancy Baron, men jag hade nog heller inte förväntat mig en diskussion om i fall Nancy Baron och Bernadette Castro var samma person, vilket är ganska roligt om man jämför hur olika Baron och Castro faktiskt låter.
Nancy Baron - Where Did My Jimmy Go

Dreamin' Of You

2005-09-16T09:25:00.000-07:00

Att idrottsmän, skådespelare och modeller inte kan hålla sig inom sitt område utan gärna försöker sig på även en sångkarriär, oavsett om de begåvats med musikalitet eller inte, är inget nytt påhitt. Skådespelerskor som Doris Day och Donna Loren skötte sina sångkarriärer utmärkt, även om de inte alltid sålde lika bra som de sjöng. Noreen Corcoran varken sjöng eller sålde särskilt bra, men bra är det minsta man kan säga om hennes låtar!
Corcoran föddes 1943 i Massachusetts, men hennes familj flyttade snart till Kalifornien där hennes pappa arbetade som servicechef i en av studiorna. Hennes syskon var med i flera filmer och så småningom började även Noreen spela in filmer. Sitt genombrott fick hon 1953 i "I Love Melvin" just för att hennes syster inte kunde vara med i två filmer samtidigt, men redan 1965 la Noreen ner skådespelarkarriären.
The Wrecking Crew var för Phil Spector vad The Funk Brothers var för Motown. De bestod av bland andra Hal Blaine, Carole Kaye och Nino Tempo och spelade förutom på Phil Spectors alla hits även på flera Beach Boys-skivor. När Nino Tempo inte spelade saxofon med The Wrecking Crew spelade han in skivor med sin syster April, men han skrev och producerade även tre skivor åt Noreen Corcoran 1963-1964. Precis som Sonny Bono hade Nino Tempo varit med och sett hur Phil Spector gjorde, och att The Wrecking Crew spelade på Noreen Corcorans skivor gjorde knappast att det lät mindre som Tempos arbetsgivare Spector. Efter "Dreamin' Of You" 1964 la dock Corcoran ner även sin sångkarriär.
Noreen Corcoran - Dreamin' Of You

Easier Said Than Done

2005-09-10T11:47:00.000-07:00

En girl group är en grupp som består av endast, eller åtminstone huvudsakligen, tjejer kan man ju tycka, men det var visst inget någon talat om för The Essex. Visserligen sjöngs förstastämman av Anita Humes, men resten av The Essex bestod av fyra män som knappast kunde anklagas för att vara några fjollor. Trots det lät de mer girl group än de flesta andra girl groups.
Walter Vickers och Rodney Taylor startade The Essex efter att de återvänt från Japan till Camp LeJeune i North Carolina efter att ha tjänstgjort som marinsoldater 1961. De rekryterade sina vänner Billie Hill och Rudolph Johnson, och så småningom även Anita Humes efter att ha hört henne sjunga på NCO Club. Efter att ha spelat in en demo fick de kontrakt med Roulette Recordings.
Första singeln "Easier Said Than Done" skrevs bland annat av William Linton som var en kompis till Essex. Även han var marinsoldat och han har sagt att "Easier Said Than Done" inspirerades av ljudet från telexmaskinerna på kommunikationsavdelningen där han jobbade. The Essex gillade egentligen inte "Easier Said Than Done", men spelade in den ändå på mindre än fem minuter eftersom det trots allt var deras kompis som skrivit den. I juni 1963 hamnade den på förstaplatsen på singellistan i USA.
Efter att "Easier Said Than Done" släppts blev de manliga medlemmarna i The Essex tvungna att kombinera promotion för skivan med militärtjänstgöring, och kort därefter lämnade Rudolph Johnson The Essex för en militärbas i Japan. The Essex fortsatte att släppa några skivor men splittrades efter bara tre år. Anita Humes släppte några solosinglar efter det, bland annat "When Something's Hard To Get" som skrevs av Blood, Sweat & Tears frontfigur Al Kooper.
The Essex - Easier Said Than Done

That Boy Is Messing Up My Mind

2005-09-09T08:21:00.000-07:00

Brittiska The Orchids är en av mina absolut bästa girl groups, men deras amerikanska namne är helt klart värdiga konkurrenter om namnet! Men när britterna sen skulle lanseras i USA fick de skriva Blue Orchids på skivan, vilket är lite märkligt eftersom det till exempel fanns fyra girl groups med namnet The Darlettes (med olika stavning) och åtta The Kittens.
The Orchids debutsingel "Harlem Tango" från 1963 skrevs av Carole King och Gerry Goffin och b-sidan "That Boy Is Messing Up My Mind" skrevs av Ellie Greenwich och Jeff Barry. "That Boy Is Messing Up My Mind" hade tidigare varit med på The Raindrops enda lp, men The Orchids version är lite bättre! Ingen verkar veta så mycket mer om The Orchids förutom att de släppte två sjuor till på Columbia innan de bytte till Roulette 1965 för att släppa en sista skiva.
The Orchids - That Boy Is Messing Up My Mind

Gonna Be A Big Thing

2005-09-07T06:10:00.000-07:00

Jag måste erkänna att jag inte trodde att The Yum Yums var någon girl group ens första gången jag hörde dem. Faktum är att jag gick i flera månader och var helt övertygad om att de i själva verket var ett gäng småpojkar, ungefär som Frankie Lymon & the Teenagers. Men även om de, precis som Frankie Lymon, knappast passerat målbrottet när "Gonna Be A Big Thing" släpptes 1965 så var The Yum Yums i högsta grad fullvuxna kvinnor och inget annat. "Gonna Be A Big Thing" blev dock deras enda singel som The Yum Yums innan de bytte till Honey & The Bees samma år. De fortsatte som The Ritchie Family under 70-talet och körade bland annat på John Lennons lp "Double Fantasy" 1980.
The Yum Yums - Gonna Be A Big Thing

The Old Crowd

2005-08-24T01:56:00.000-07:00

Lesley Gore var bara 16 år när "It's My Party" blev etta på Billboard 1963. VD:n på Mercury hade hört några demos Lesley spelat in med sin sångpedagog och han rekommenderade henne för Quincy Jones. Av 200 demos valde Quincy och Lesley att spela in "It's My Party" som första singel, men när de hörde att även Phil Spector spelade in den med The Crystals skyndade de sig på att ge ut den.
"The Old Crowd" är ännu en Goffin-King-komposition och har även spelats in av The Cookies, vars version förmodligen släpptes innan Lesley Gores. Men tyvärr blev "The Old Crowd" bara b-sida på Lesleys tredje singel, "She's A Fool" 1963, trots att den antagligen skulle ha sålt minst lika bra som a-sida!
Lesley Gore - The Old Crowd

Cha-Cha Charming

2005-08-22T03:56:00.000-07:00

När The Raindrops gav ut "What A Guy" var det inte det första Ellie Greenwich spelat in. Långt innan hon träffade Jeff Barry och skrev låtar åt The Ronettes, The Shangri-Las, Lesley Gore och Connie Francis hade hon bland annat gett ut en singel som Ellie Gaye. "Cha-Cha Charming", som Ellie skrivit själv, gavs ut 1958 när hon var 18 år. Efternamnet lånade hon från Barbie Gaye som hade haft en hit i New York med "My Boy Lollipop", men tyvärr sålde inte "Cha-Cha Charming" lika bra. Connie Francis lyckades betydligt bättre på listorna med ett liknande sound några år senare.
Ellie Gaye - Cha-Cha Charming

Chico's Girl

2005-08-15T06:59:00.000-07:00

Som uppföljare till "He's A Rebel" spelade Phil Spector in "Chico's Girl" med The Crystals 1962, men jag vet inte om den ens blev färdig. Vissa påstår att han valde att ge ut "Uptown" istället, men det begriper jag inte hur det skulle gå till när Gene Pitney skrev "He's A Rebel" efter att ha hört just "Uptown" med The Crystals. Fyra år senare släpptes "Chico's Girl" med The Girls.
Diane (gitarr), Rosemary (gitarr), Margaret (trummor och sång) och Sylvia Sandoval (bas) och kallade sig The Sandoval Sisters när de vann en talangtävling. Terry Dene blev deras manager som döpte om dem till The Moonmaids och fixade så de sponsrades av Fender. De skrev kontrakt med Capitol Records 1965 där de släppte sin första singel "My Baby", skriven av Margaret, efter att de döpts om till The Girls. "Chico's Girl" blev deras andra och sista singel, men deras spelningar uppskattades så mycket att de fick vara med i teveprogram som Hollywood A-Go-Go och Hullaballo. Dessutom spelade de i Japan och för amerikanska soldater i Vietnam.
The Girls - Chico's Girl

Mr Scrooge

2005-08-10T03:30:00.000-07:00

The Orchids var Englands bästa girl group! Kanske även Englands enda riktiga girl group, eftersom de flesta brittiska sångerskor och girl groups var i tjugoårsåldern. Georgina Oliver, Pamela Jarman och Valerie Jones däremot var bara 15 år när de vann en talangtävling och upptäcktes av Larry Page, som senare producerade The Troggs. Han föreslog att de skulle ha skoluniformen på sig även på PR-fotona trots att de hatade det och klagade jämt. Deras första singel, "Gonna Make You Mine", sålde dåligt men eftersom girl groups var så ovanligt i England då så fick de mycket uppmärksamhet ändå. De var med i flera teveprogram och i färgfilmen "Just For You" 1964 fick de sjunga "Mr Scrooge".
Efter deras andra singel "Love Hit Me" kallades de Storbritanniens svar på The Crystals och efter det släppte de "Oo Chang-A-Lang" i USA som lät om möjligt ännu mer The Crystals! Men för att slippa blandas ihop med en amerikansk girl group med samma namn gav de ut skivan som Blue Orchids.
Tyvärr finns det massor av outgivna Orchids-låtar de spelat in med Bert Berns och Andrew Oldham. De spelade bland annat in en cover på "Society Girl" utan att ens veta om att The Rag Dolls spelat in den, men förhoppningsvis hamnar dessa inspelningar på någon girl group-samling snart.
The Orchids - Mr Scrooge

I'm Gonna Steal Your Boyfriend

2005-08-09T08:17:00.000-07:00

Linda "Lin" Schroeder och Dorothy "Sunni" Dyer upptäcktes när de stod i publiken och sjöng med i låtarna bandet på scenen spelade. Bandledaren hörde dem och bad dem komma upp på scenen och köra bakom sångaren. En man i publiken sa att de borde starta en grupp och att han ville bli deras manager, men att de borde ha en till medlem. Pat "Punkin" Strunk blev den tredje.
Linda gav alla hon kände nya namn, inlusive medlemmarna i The Teardrops. Dorothy fick heta Sunni på grund av sin personlighet och Pat fick heta Punkin eftersom hon hade rött tuperat hår som såg ut som en pumpa. "Tjugo år senare var det en som träffat en kvinna som hette Lacey som sa att hon hade sjungit i The Teardrops på 60-talet. Jag förklarade att ingen som hette Lacey hade varit med i vår grupp, men när de beskrev Linda förstod jag att hon hade tagit en ny identitet!" har Dorothy sagt. Så när Wanda Sherrif blev The Teardrops fjärde medlem var Linda snabb med att kalla henne Wendy. Tyvärr hittade de inte en klänning i samma färg som de andras, så hon fick ha en likadan i en annan färg.
The Teardrops gick i en skola med både vita och svarta elever så de brukade sjunga R&B på toaletterna där det var bra akustik. När folk som bara hade hört dem på skiva sen träffade dem blev många överraskade över att de faktiskt var vita. Dorothy och Linda turades om att sjunga förstastämman och det var Dorothy som sjöng deras andra singel "I'm Gonna Steal Your Boyfriend". Deras tredje, "Tears Come Tumbling", var den enda som sålde någorlunda bra. Den blev en hit i flera städer, men den sålde aldrig tillräckligt för att hamna på nationella listan.
The Teardrops - I'm Gonna Steal Your Boyfriend

What's So Sweet About Sweet Sixteen

2005-08-08T02:44:00.000-07:00

Vilken låt passar bättre idag när jag fyller 16 för sjunde året i rad än just Carole Quinns "What's So Sweet About Sweet Sixteen" från 1964! Dessutom är den arrangerad av Charles Calello, som förutom att ha arrangerat låtar åt Lou Christie och Bernadette Castro var för Bob Crewe vad Jack Nitzche var för Phil Spector! Det var nog allt jag vet om Carole Quinn.
Carole Quinn - What's So Sweet About Sweet Sixteen

I'm Afraid They're All Talking About Me

2005-08-01T02:16:00.000-07:00

"I'm Afraid They're All Talking About Me" från 1967 är kanske den bästa skivan The Shangri-Las aldrig gjorde! Den skrevs av Elliot Greenberg och Doug Morris som bland annat skrivit låtar till The Chiffons. Tyvärr vet man inte mycket om Dawn mer än att hon kom från Philadelphia och släppte fem singlar under andra halvan av 60-talet. Hon har alltså ingenting att göra med Tony Orlandos grupp med samma namn.
Dawn - I'm Afraid They're All Talking About Me

Popsicles And Icicles

2005-07-30T04:11:00.000-07:00

Trots att The Angelettes spelade sina instrument själva lät de aldrig som något garageband. Julie Abbots pappa var en känd jazzmusiker i Manchester och spelade både saxofon och klarinett. Han köpte en begagnad akustisk gitarr åt Julie när hon var sju år och lite senare lärde sig hennes kompis Sue Hampson spela på en gitarr hennes pappa hade byggt åt henne. I början var Julie och Sue tokiga i Beatles och andra merseybeat-band, men efter ett tag upptäckte Sue Beach Boys och efter det spelade de Beach Boys skivor jämt. De lärde sig spela Beach Boys-låtar när de var 12 år och i början av The Angelettes karriär spelade de i stort sett bara låtar av Beach Boys och några av Simon & Garfunkel.
När Jonathan King upptäckte The Angelettes såg han till att de blev av med Beach Girls-stämpeln och han skrev och producerade även deras första singel "Don't Let Him Touch You" från 1972. Den hamnade på 38:e plats i Storbritannien och tredje i Holland sägs det och den hade förmodligen sålt ännu bättre om inte BBC bannlyst den. Deras andra singel var en cover på The Murmaids hit "Popsicles And Icicles" från 1963. Tyvärr spelade deras trummis Paul Burgess i ett nytt band som hette 10cc och hade svårt att hinna med att spela med The Angelettes så han slutade efter ett tag för att spela med 10cc.
Efter flera singlar på Decca och Jonathan Kings UK Records bytte The Angelettes skivbbolag till Mooncrest där de även fick köra på andra artisters skivor. En av skivorna de körade på var "These Foolish Things", Bryan Ferrys första soloalbum efter Roxy Music. När "Hard Rain's Gonna Fall" släpptes fick de ingen credit för det trots att de faktiskt körade på den, men när Bryan Ferry sen skulle spela den på Top Of The Pops fick de vara med och köra på den igen.
The Angelettes - Popsicles And Icicles

Oh No Not My Baby

2005-07-29T07:53:00.000-07:00

De flesta r&b- och soulartister startade inom gospeln och Maxine Brown är inget undantag. Hon hade inga stora hits men när "All In My Mind" släpptes tidigt 1961 var den så banbrytande att hon räknas som en av dem som uppfann soulen.
Maxine Browns största hit fick hon först när hon bytte till Wand - ett systerbolag till The Shirelles skivbolag Scepter. "Oh No Not My Baby", ännu en komposition av makarna Gerry Goffin och Carole King, var Maxine Browns sjuttonde singel sen 1960 och hamnade på 24:e plats på poplistan 1964. Självklart var Manfred Mann snabba med att spela in en egen version av den som sålde bättre än originalet, precis som de tidigare gjort med The Exciters/Raindrops "Do Wah Diddy Diddy" och The Shirelles "Sha La La".
Maxine Brown - Oh No Not My Baby

The Sh-Down Down Song (You Better Leave Him Alone)

2005-07-27T06:58:00.000-07:00

Det finns ingen information någonstans om vilka The Ginger Snaps eller Dandee Dawson, som verkar sjunga förstastämman, var eller hur många skivor de släppte! Det fanns ett Ginger & the Snaps också som ska ha varit medlemmar ur The Honeys men det är förmodligen inte samma. Jag har alltid tyckt att det låter som att tvillingarna i Shangri-Las sjunger på den men Shangri-Las verkar inte ha spelat in något under pseudonymer, trots rykten om att de gett ut skivor som Bon-Bons och Beatle-ettes.
"The Sh-Down Down Song (You Better Leave Him Alone)" skrevs av Steve Barri och P.F. Sloan som förutom "The Sh-Down Down Song" skrivit låtar åt Jan & Dean, Herman's Hermits, The Turtles och Barry McGuires största hit "Eve of Destruction".
The Ginger Snaps - The Sh-Down Down Song

Foolish Little Girl

2005-07-20T03:47:00.000-07:00

Jag åker bort i en ungefär en vecka så tills dess lämnar jag er med tre identiska versioner av Howard Greenfields och Helen Millers "Foolish Little Girl". Jag vet inte vem som spelade in den först, men det skulle inte förvåna mig om det var The Cookies, som också gjorde den bästa versionen av den. Trots att The Shirelles verkade ha problem med att hålla tonen i var det dock de som fick en hit med "Foolish Little Girl" 1963, men det blev också deras sista stora hit.
The Cookies - Foolish Little Girl
The Shirelles - Foolish Little Girl
The Chiffons - Foolish Little Girl

What Kind Of Girl

2005-07-13T04:54:00.000-07:00

Erma Franklin (1939-2002) föddes i Memphis men flyttade så småningom till Detroit där hon sjöng i i kyrkokören med sina systrar Aretha och Carolyn. Hon var på gränsen till att bli en av artisterna på tidiga Motown men hennes pappa tyckte att hon skulle gå på college innan hon satsade på en sångkarriär. Men när Aretha hade gett ut en lp bestämde sig deras pappa för att låta även Erma spela in skivor. Erma skrev kontrakt med Epic 1961, samma år som "What Kind Of Girl" släpptes. Den är mer girl group än allt annat hon gjorde, vilket kan bero på att R&B inte var Epics område och därför inte visste vad de skulle göra med såna artister. Aretha hade exakt samma problem med Columbia. Senare fick The Charmaines en hit med "What Kind Of Girl".
Erma stannade kvar på Epic i fem år innan Bert Berns skrev kontrakt med henne på hans skivbolag Shout. Där spelade hon in "Piece Of My Heart", skriven av Bert Berns, som hamnade på #62 på pop-listan och blev hennes första top 10 på R&B-listan 1967. Men mest känd är den med Janis Joplin. Bert Berns planerade att spela in en lp med Erma också, men han dog precis innan och det skulle man kunna säga att Ermas karriär gjorde också. Det skulle inte förvåna mig om Erma hade svårt att glädjas över att hennes syster precis blivit superstjärna.
Erma hade dragit sig tillbaka från musikbranschen när Levi's använde "Piece Of My Heart" i en reklam 1992, vilket resulterade i en top 10 hit i Storbrittanien och även en video.
Erma Franklin - What Kind Of Girl

That's How It Goes

2005-07-11T05:19:00.000-07:00

The Breakaways var för London vad The Andantes var för Motown, The Blossoms för Los Angeles och The Cookies för New York. De körar på Petula Clarks "Downtown", Lulus "Shout", Marianne Faithfuls "As Tears Go By", Cilla Blacks "Anyone Who Had A Heart" och alla Dusty Springfields tidiga låtar som tex "Stay Awhile". Dessutom körade de bakom Jimi Hendrix, Francoise Hardy, Dionne Warwick, Cliff Richard, The Orchids, Paul Anka, Jackie DeShannon, The Honeycombs, Heinz och Olivia Newton-John.
Margot Quantrell, Vicki Haseman, Betty Presctott och Jean Ryder hade precis hoppat av Vernon Girls, en girl group med 16 medlemmar, när Tony Hatch skrev kontrakt med dem. Han tyckte de hade ett amerikanskt girl group-sound som skulle passa bakom soloartister och de gick med på att köra bakom de största brittiska artisterna på den tiden samtidigt som de släppte egna skivor. När han besökte Liverpool med dem släpade Margot med honom till en pub där han hittade och senare skrev kontrakt med The Searchers. Tony Hatch skrev och producerade även The Breakaways tredje singel "That's How It Goes" 1964.
The Breakaways fortsatte att spela in och turnera med andra artister under 70-talet och Vicki spelade in en lp 1977. Dessutom är de den enda girl group jag vet som varit med i Eurovision Song Contest, även om det bara var för att köra bakom Clodagh Rodgers i Dublin 1971.
The Breakaways - That's How It Goes
Breakaways - That's How It Goes

Did You Get Your Fun

2005-07-10T05:58:00.000-07:00

Det finns inte så mycket information om The Bootiques, men "Did You Get Your Fun" verkar vara den enda skiva de släppte. Christine Costello, som sjöng förstastämman i The Bootiques, var dotter till komikern Lou Costello och skrev "Did You Get Your Fun" själv. Både a-sidan och b-sidan producerades av Curt Boettcher, som senare producerade bland andra The Association och Tommy Roe.
The Bootiques - Did You Get Your Fun

You Made Me Feel Like (Everything Is Alright)

2005-07-09T04:30:00.000-07:00

Rita Wright (1946-2004) startade sin karriär på Motown som receptionist 1965 innan hon avancerade till körsångerska och handklappare, precis som Martha & the Vandellas och The Supremes innan de fick egna hits. Förutom att Syreeta, som hon kallade sig från och med 1972, aldrig fick några hits. "You Made Me Feel Like" borde ha blivit en hit om Motown inte hade väntat med att släppa den tills fyrtio år senare. Åtminstone skulle den ha blivit en hit om The Supremes släppt sin version, som den sägs vara en cover på, men den verkar inte ens existera! Syreeta fick däremot en mindre hit med "I Can't Give Back The Love I Feel For You" som var en låt The Supremes inte ville ha. Berry Gordy måste tyckt att hon lät väldigt mycket som Diana Ross eftersom han till och med övervägde att låta Syreeta ersätta henne efter att hon hoppat av 1969.
1968-1972 var Syreeta gift med Stevie Wonder, som producerade hennes album både före och efter att de skiljt sig. Dessutom skrev Syreeta texter till flera av Stevie Wonders låtar och sjöng på hans senare skivor ända fram till 1995.
Syreeta - You Made Me Feel Like (Everything Is Alright)

Ringo, I Love You

2005-07-05T05:36:00.000-07:00

Cher och Sonny Bono hade precis flyttat ihop när han jobbade med Phil Spector i Gold Star Studios och Cher var med honom där jämt. När de skulle spela in "Be My Baby" var det nån som var borta och Phil Spector sa "Sonny säger att du kan sjunga". Cher, som var för nervös för att våga sjunga, försökte förklara vad Sonny egentligen menat, men Phil sa "Oh, just get out there. All I need is noise". Noise var just vad han fick för trots att hon stod bakom de andra i kören överröstade hon dem alla. Varje gång hon började sjunga bad han henne att ta ett steg bakåt och när låten var färdiginspelad stod hon tre meter bakom de andra. "Be My Baby" blev den första skiva Cher sjöng på och efter det körade hon på alla Phil Spectors skivor.
Ett år senare hade Beatles tagit över USA. Allt som hette nåt med Beatles sålde, till skillnad från Phil Spectors skivor som sålde mindre efter British invasion. Paul Case, en av Phil Spectors bästa vänner, hade upptäckt att Ringo var den Beatle som fick mest uppmärksamhet i USA och föreslog att Phil Spector skulle ge ut en låt om honom. Phil skrev "Ringo, I Love You" med Pete Anders och Vinnie Poncia men de visste inte vem som skulle sjunga den. Sonny Bono hade velat att Phil Spector skulle producera Cher i flera månader, så de lät henne sjunga den men gav ut den som Bonnie Joe Mason. Den testades i några mindre affärer, men ingenting hände så den glömdes bort. Enligt vissa berodde det på att Cher lät som en man, men det har ju knappast hindrat henne från att sälja skivor på gamla dar.
Cher - Ringo, I Love You

Beach Blanket Bingo

2005-07-04T03:43:00.000-07:00

Beach party-filmer verkar vara en ganska utdöd - för att inte säga underlig - genre nuförtiden men för 40 år sen verkar det ha varit väldigt vanligt i USA och Donna Loren var med i flera av dem. När Donna Zukor var 8 år var hon med i teveprogrammet The Mickey Mouse Club och året därpå började hon spela in skivor. Hon såg namnet Loren (sägs det) i en telefonbok och bytte till Donna Loren 1962. Hennes stora genombrott kom 1963 när hon vann en talangtävling och utsågs till the Dr. Pepper Girl. Hon hördes och syntes överallt och till slut gick Dr. Pepper med på att låta henne vara med i filmen "Beach Party" där hon gjorde reklam för läsken. Producenterna var så nöjd med hennes prestation att hon faktiskt fick en riktig roll i uppföljaren "Bikini Beach" och senare "Pajama Party". 1965 kom "Beach Blanket Bingo" som blev en så stor succé att hon fick släppa en lp med soundtracket, men den sålde inte så mycket. Trots att hon medverkade i så många beach party-filmer vägrade hon att ha på sig bikini och spelade endast prydliga roller. Förutom beach-filmerna var hon med i flera teveserier, bland andra Batman.
Donna Loren - Beach Blanket Bingo

When You Walk In The Room

2005-07-03T06:25:00.000-07:00

De flesta brukar tro att The Searchers gjorde "Needles And Pins" först, men i själva verket var det Jackie DeShannon. Den skrevs av Sonny Bono och Jack Nitzsche, Phil Spectors arrangör, som producerade både "Needles And Pins" och "When You Walk In The Room". Den senare skrev dock Jackie DeShannon själv, och den hamnade knappt på Billboard's Hot 100 i januari 1964, men även den covrade The Searchers och de fick en betydligt större hit med. Men trots att Jackie DeShannon skrivit låtar åt Brenda Lee och Bobby Vee blev hennes största hit inte någon av hennes egna låtar utan Bacharach/Davids "What The World Needs Now Is Love".
Jackie DeShannon - When You Walk In The Room

Randy

2005-06-29T08:11:00.000-07:00

Earl Jeans andra solosingel "Randy" påminde mycket om hennes första, "I'm Into Something Good", men trots (eller kanske på grund av?) det sålde den sämre än den första. "Randy" skrevs av Carole King och Gerry Goffin (vilka annars!) och hör jag inte helt fel så körar även Carole King på den, vilket inte är helt otroligt eftersom hon körade på Earl Jeans första singel. I The Cookies gick det inte att ta fel på Earl-Jeans altstämma och hon fick ofta sjunga lead som kontrast till Darlene och Dorothy, men på både "I'm Into Something Good" och Randy sjunger hon ljusare än hon nånsin gjorde i The Cookies. Visste jag inte bättre skulle jag vägra att gå på att det skulle vara samma sångerska!
Earl Jean - Randy

After Last Night

2005-06-28T05:20:00.000-07:00

The Rev-Lons kom från North Carolina och bestod av systrarna Lupe, Rachel och Frances Hernandez. De släppte minst tre singlar, två av dem producerade av Gary Paxton - en man Phil Spector sägs ha fruktat medan Brian Wilson avgudade honom. Men när de spelade in "After Last Night" hade de en ny producent, Jimmy Bowen. "After Last Night" hade tidigare getts ut med The Chiffons, dock inte samma Chiffons som släppte "He's So Fine". Den har även spelats in med Jackie DeShannon och The Ribbons, men de var förmodligen samma grupp som The Rev-Lons.
The Rev-Lons - After Last Night

Baby's Gone

2005-06-27T05:22:00.000-07:00

Sommaren 1964 var "Rag Doll" med The Four Seasons en stor hit i såväl USA som Europa. De senaste åren hade det blivit stort med girl groups, så Four Seasons producent Bob Crewe bestämde sig för att prova samma sound med en tjejgrupp. "Society Girl" var "Rag Doll" ur den kvinnliga huvudrollens perspektiv, så skivan gavs därför såklart ut under namnet The Rag Dolls. Men The Rag Dolls var ingen riktig grupp utan bara studiosångerskor som Bob Crewe hyrt in när låten skulle spelas in. Det var ganska vanligt på den tiden; producenterna behövde inte bry sig om några artister utan behövde bara betala dem som studiomusiker. Sångerskan Jean Thomas fotades med sina kompisar Mickie Harris och Susie Lewis på alla PR-foton. Under tiden fortsatte Jean Thomas att spela in som demo- och studiosångerska som hon gjort innan Rag Dolls. Hon träffade Ellie Greenwich på några inspelningar och de tyckte att deras röster passade bra ihop, men sa "wouldn't it be nice to have a third person" till varann. Mickie Harris blev den tredje personen, och de tre gav ut en singel på Laurie som Les Girls. Dessutom är det Jean, Mickie och Ellie som körar på Lesley Gores "Look Of Love", som Ellie Greenwich skrev med Jeff Barry.
Redan från början ville Jean Thomas hoppa av Rag Dolls, men Bob Crewe var så nöjd med "Society Girl" att han bestämde sig för att fortsätta att ge ut fler singlar med Rag Dolls. Jean sa att hon kunde fortsätta turnera tills han hittat ett nytt Rag Dolls, men de spelade även in två singlar till. "Dusty" var ett svar på Four Seasons "Dawn" men påminde även mycket om "Ronnie" och både "Dusty" och b-sidan "Hey Hoagy!" fick en del uppmärksamhet. Båda låtarna skrevs av Bob Crewe, Sandy Linzer och Denny Randell, och de skrev även The Rag Dolls trejde och sista singel, "Baby's Gone". Ska jag vara helt ärlig hade jag svårt att låta bli att skratta när jag hörde "Baby's Gone" första gången. Numer tar jag såklart Jean på blodigt allvar när hon förtvivlat sjunger "All I do is cry 'cause I don't care if I live or die" fast hon inte låter en dag äldre än 5 år! Linzer och Randell spelade in samma låt med The Toys på Bob Crewe's skivbolag DynoVoice ett år senare men den versionen är inte lika bra. Dessutom har Linzer och Randell låtit dem sjunga i en så hög tonart att de sjunger falskt ibland.
Bob Crewe hittade till slut en ersättare för Jean Thomas så hon kunde hoppa av. "'Dusty' var en stor hit. När jag uppträdde samlades alla runt oss. Jag kommer ihåg en gång när jag uppträdde på en tillställning som mig själv. Publiken hade ingen aning om vem jag var. Jag gick av scenen till artiga applåder. Det visade sig att The Rag Dolls var headliners. Jag stod backstage och såg dem och det var intressant att se andra människor mima till min röst, men jag blev förvånad över att jag inte brydde mig, vilket innebar att jag inte ville vara en Rag Doll längre" har Jean Thomas senare sagt.
The Rag Dolls - Baby's Gone

Walkin' Back To Happiness

2005-06-25T10:53:00.000-07:00

Mellan 1961 och 1963 var Helen Shapiro drottning av pop i England. Hennes tredje singel "Walking Back To Happiness" låg på listorna i 19 veckor 1961 och under en period sålde singeln i 40 000 ex per dag!
Helen Shapiro upptäcktes när hon bara var 14 år, men redan som 9-åring spelade hon ukulele i skifflegruppen Suzie & The Hula Hops. En av medlemmarna i Suzie & The Hula Hops var den då 9-årige Mark Feld, som senare gjorde karriär som Marc Bolan i T-Rex.
I början av 1963 turnerade hon med en ny okänd grupp från Liverpool som förband. Det var The Beatles första turné i England och på turnébussen föreslog hon att de skulle ge ut "From Me To You" efter "Please Please Me". De skrev även en låt åt henne, "Misery" som EMI avböjde.
I februari 1963 gjorde Helen Shapiro en paus i turnerandet och åkte till Nashville för att spela in lp:n "Helen In Nashville". Elvis Presleys grupp The Jordanaires körade på den och det släpptes två singlar från den. Det var tänkt att "It's My Party", en låt hon lovats att hon hade fått exklusivt, skulle bli tredje singeln från lp:n men precis när de skulle släppa den fick Lesley Gore en hit med den. Helen Shapiros karriär på EMI tog slut samma år och även om hon försökte göra comeback på andra skivbolag gjorde det inget större väsen av sig. Däremot blev hon senare en framgångsrik skådespelerska.
Helen Shapiro - Walkin' Back To Happiness

All Through The Night

2005-06-23T08:22:00.000-07:00

När jag hörde "All Through The Night" med The Paris Sisters första gången var jag tvungen att kolla upp om det verkligen var samma Paris Sisters som sjöng "I Love How You Love Me". Det var ingen ballad och de visksjöng inte, ingenting stämde! Men det visade sig att det inte bara var samma The Paris Sisters; "All Through The Night" hade dessutom släppts som b-sida till "I Love How You Love Me"!
Men även innan Phil Spector upptäckte dem hade de haft ett helt annat sound än det man förknippar med Paris Sisters. Systrarna Paris mamma klädde dem likadant och tog med dem på alla matiné-spelningar 40-talsgruppen Andrews Sisters gjorde i San Francisco. Till slut frågade Andrews Sisters vad det var för några som alltid satt längst fram jämt och systrarna Paris mamma tog med dem backstage. The Andrews Sisters bjöd upp The Paris Sisters på scenen och lät dem sjunga när en representant från MCA hörde dem och ville skriva kontrakt med den okända gruppen.
De släppte flera singlar innan Phil Spector hörde dem och bestämde sig för att producera dem. Han lät yngsta systern Priscilla sjunga lead medans hennes systrar fick nöja sig med att köra. "I Love How You Love Me" blev en stor hit, men eftersom Phil Spectors inspelningar var dyra redan då tjänade de nästan ingenting på den.
De spelade in ett album med Phil Spector också, men originalbanden försvann. Enligt Lester Sill, ägaren till skivbolaget lp:n skulle ges ut på, var det en assistent som av en olyckshändelse råkat slänga dem. Men Spector och Sill hade haft tvister om de höga inspelningskostnaderna och enligt andra källor var det allt annat än en olyckshändelse!
De spelade in tre lp, bland annat "Sing Everything Under The Sun!" med Jack Nitzsche, som arrangerat i stort sett alla Phil Spectors skivor, men den blev ingen hit. Priscilla "råkade" faktiskt flytta till Paris lite senare, där hon bodde och jobbade i flera år innan hon dog 2004.
The Paris Sisters - All Through The Night

In His Car

2005-06-22T10:23:00.000-07:00

När Jackie Ward släppte sin första singel 1963 var hon knappast den tonåring hon utgav sig för att vara. Hon hade varit med i Bandstand Revue, ett amerianskt teveprogram där de sjöng de låtar som var populära då, från 1954 och fyra år framåt. Hon sjöng även på en massa tv-jinglar som Batman och Flipper och hon var mexikanskan i Pat Boones "Speedy Gonzales".
När Jackie Ward fick höra "Wonderful Summer" tyckte hon det lät som nåt en tonåring skulle sjunga och sa att hon kunde sjunga den som en tonåring. Dessutom pitchades sången upp och Jackie använde sig av sin dotters namn, Robin, på skivan för att det lät yngre. "Wonderful Summer" blev en hit och den då 22-åriga Jackie Ward fick flera brev från 16-åriga killar. En lp släpptes också, men eftersom Jackie inte kunde göra några liveframträdanden och att sjunga som en tonåring inte var nånting hon ville fortsätta med lades det ner.
Beach Boys-influerade "In His Car" blev en mindre hit den med, om än inte lika stor. Senare har den kallats för den sämsta girl group-låten någonsin, men för att vara det måste jag säga att den är ovanligt bra ändå!
Robin Ward - In His Car

Like A Nightmare

2005-06-21T04:38:00.000-07:00

De hörs på Mary Wells "My Guy", The Four Tops "Ask The Lonely", The Supremes "Standing On The Crossroads Of Love", Marvin Gayes "I Heard It Through The Grapevine" och massor av låtar som släpptes på Motown. Deras körande på andra artisters låtar var en del av Berry Gordys plan på att ha ett sound inga andra skivbolag kunde imitera. De hade till och med en egen avdelning på Motownkontoret och ändå är det nästan ingen idag som känner till The Andantes!
När The Andantes hade kommit till Motown hade Berry Gordy upptäckt att de kunde sjunga och lärde sig låtar snabbt, vilket fick Gordy att rekrytera dem för att köra på hans skivor. 1964 gav Gody ut en singel med The Andantes på VIP, men ingen frågade ens om någon av The Andantes kunde sjunga lead. Det fick en helt annan sångerska göra i stället. Dessutom fick de inte turnera och göra promotion för sin skiva eftersom Motown behövde dem i studion hela dagarna; Kim Weston var den enda som de sjöng med live. De andra artisterna på Motown hade svårt att få till samma sound live som på sina skivor, vilket fick The Temptations att kräva att The Andantes inte fick vara med på deras skivor.
Precis som Phil Spector förbjöd Berry Gordy Motowns musiker och sångare att medverka på skivor från andra skivbolag. Det gav The Andantes blanka fan i och körade på flera av Jackie Wilsons största hits, bland annat "Higher and Higher". "Berry ville inte att någon annan skulle ha hans sound, men vill man ha ensamrätt på någonting får man betala därefter" har de senare sagt.
Från och med 1967 till det att The Suprems splittrades ersatte The Andantes Mary Wilson och Cindy Birdsong på alla The Supremes skivor. När Florence Ballard hoppat av The Supremes ersattes hon av Marlene ett tag dessutom. Men när Motown 1972 flyttade från Detroit till Los Angeles lämnades flera musiker och sångare kvar i Detroit, inklusive The Andantes.
The Andantes - Like A Nightmare

The Dum Dum Ditty

2005-06-17T02:03:00.000-07:00

George "Shadow" Morton, The Shangri-Las producent, har sagt att han från början ville spela in "The Leader Of The Pack" med The Bunnies. Jerry Lieber och Mike Stoller ska enligt ryktet dock tyckt att han bara skulle producera en grupp i taget.
"The Dum Dum Ditty" var från början med på Shangri-Las andra lp "Shangri-Las -65", men Shadow ville spela in den igen med The Bunnies. Efter att ha döpt om dem till The Goodees spelade han in dem över samma backing track som på Shangri-Las version och släppte på singel med "Sophisticated Boom Boom", även den en låt Shangri-Las tidigare spelat in.
1968 släppte The Goodees "Condition Red" på Staxs underetikett HIP. Nu hade de en helt ny producent, men den låter om möjligt mer Shangri-Las än det de gjorde med Shadow Morton! Den hamnade på #46 och blev deras största hit. Allting är väldigt konstigt eftersom motorcykelkraschar och kyrkoorglar inte är det man förknippar med Stax i första hand och The Goodees inte ens lät litegrann som svarta soulsångerskor! Men konstigast av allt är förmodligen att de 1969 fick släppa lp:n "Candy Coated Goodees" när hela girl group-genren var så gott som död.
The Goodees - The Dum Dum Ditty

Too Bad For You

2005-06-15T10:46:00.000-07:00

Sunny Gale hade gett ut skivor i över ett decennium när "Too Bad For You" släpptes 1963. Den skrevs av Arthur Resnick och Kenny Young, som även skrev "Under The Boardwalk" åt The Drifters och "Captain Of Your Ship" åt Reparata & The Delrons. Trots att Sunny Gale knappast var nån tonåring när hon spelade in "Too Bad For You" har den beskrivits som lika ungdomlig som Lesley Gore efter för mycket Pepsi.
Sunny Gale - Too Bad For You

Softly In The Night

2005-06-12T05:41:00.000-07:00

The Three Bells från England bestod av systrarna Carol, Sue och Joan Bell; de två förstnämnda tvillingar. De gav ut några singlar på Pye och Columbia innan de bytte namn till The Satin Bells och gav ut skivor på Decca och CBS och bland annat covrade France Galls "Da Di Da Da".
"Softly In The Night" gav de ut 1964 när de fortfarande hette The Three Bells. Den hade från början skrivits till The Cookies av Carole King och Gerry Goffin (som verkar vara inblandad i ungefär allting The Cookies spelade in) som b-sida till "Don't Say Nothing Bad About My Baby". The Three Bells cover är dock både snabbare och bättre.
The Three Bells - Softly In The Night

I Met Him On A Sunday '66

2005-06-11T08:31:00.000-07:00

En dag stoppades Shirley Owens i The Shirelles av en av sina skolkamrater som påstod att hennes mamma Florence Greenberg hade ett skivbolag och ville höra dom sjunga. "Glöm det" sa Shirely när hon fick höra att det hette Tiara. The Shirelles ville inte spela in nåt men till slut gick de med på att gå på audition för Florence i hennes vardagsrum. De sjöng "I Met Him On A Sunday" som de skrivit själva och 1958 gavs den ut på Tiara. Den hamnade på top 50 men de andra singlarna Florence gett ut på Tiara hade inte gått lika bra så året därpå döpte Florence om sitt skivbolag till Scepter. Men de fick inget stort genombrott förrän sent 1960 med Carole Kings och Gerry Goffins "Will You Still Love Me Tomorrow" som blev etta på poplistan och tvåa på r'n'b-listan. Ironiskt nog har Shirley sagt att de inte tyckte det var nån Shirelles-låt och det blev den låt de gillade minst.
1966 släpptes "I Met Him On A Sunday '66" på Scepter, som var en ny version av deras första singel, men då var det slut på girl group- och Brill Building-popens heydays för länge sen och den fick inte den uppmärksamhet den förtjänade.
The Shirelles - I Met Him On A Sunday '66

Captain Of Your Ship

2005-06-06T06:21:00.000-07:00

1963 började Mary Aisese sjunga a capella med Sheila Reilly, Carol Drobnicki, Margie McGuire och Cathy Romeo. De kallade sig The Delrons när de upptäcktes av Steve och Bill Jerome, som ägde en studio i Brooklyn och bestämde sig för att producera The Delrons. Margie McGuire fick dock sparken när de skulle spela in, dels för att hon inte kunde hålla tonen men också för att hon var överviktig, vilket Jerome inte tyckte passade in i The Delrons image. Innan det hade dessutom Cathy Romeo hoppat av.
När de släppt en singel tyckte deras producenter att de skulle lägga till ett namn som gjorde The Delrons mer feminint som Martha & The Vandellas. Mary Aisese, som sjöng lead, föreslog sitt konfirmationsnamn Reparata.
Reparata & The Delrons släppte flera singlar och en lp, men ingen av dem sålde särskilt bra. Först 1968 fick de en hit i England med "Captain Of Your Ship". De gav sig ut på turné i England, Tyskland och Polen, där de blev förföljda av fans och fick skriva autografer hela tiden. Men tyvärr fortsatte de att floppa hemma i USA. När de släppte en egen version av The Ronettes "Walking In The Rain" 1969 slog Jay & The Americans på listorna och på Jay & The Americans nästa singlar hade de etsat "Sorry, Reparata" vid etiketten.
Reparata & The Delrons - Captain Of Your Ship

Get Rid Of Him

2005-06-05T03:57:00.000-07:00

Jag vet att kvaliteten är ganska hemsk, men girl talk har aldrig varit bättre på skiva! Trots det släpptes "Get Rid Of Him" med Bernadette Castro bara som b-sida på "A Girl In Love Forgives" på Colpix. Å andra sidan ska det vara en av de få girl group-låtar Dionne Warwick covrat. Hon hade släppt flera singlar som Bernadette innan hon tog med efternamnet. Hon gjorde ganska stor succé i Miami, men det ska visst bero på att hennes italienska pappa ägde ett möbelföretag och la ner en massa pengar på reklam i lokala radiostationer. Idag jobbar Bernadette Castro som Commissioner of the New York State Office of Parks.
Bernadette Castro - Get Rid Of Him

He Did It

2005-06-04T03:22:00.000-07:00

"Be My Baby" var inte det första The Ronettes spelade in. Innan Ronnie, Estelle och Nedra bestämde sig för att de skulle ha Phil Spector som producent och ringde upp honom hade de släppt skivor på Colpix.
Stu Phillips var en av de största producenterna på Colpix och hade bland annat producerat "Blue Moon" med The Marcels. Phillips hade dock ingen aning om vad han skulle göra med The Ronettes. De släppte fem singlar, den första som Ronnie & The Relatives, men ingen av skivorna spelades på radio och sålde därför ingenting. Efter ett år slutade Stu Phillips producera The Ronettes och de fick bara köra på Del Shannons och andra artisters skivor. "Stu Phillips just didn't know what rock and roll was" har Ronnie Spector sen sagt.
The Ronettes hade spelat in en självbetitlad lp med Stu Phillips 1962, men Colpix släppte den inte förrän sent 1964 när The Ronettes släppt flera skivor på Phil Spectors skivbolag Philles. Det var även tänkt att "He Did It" skulle släppas som singel då, men den pressades aldrig.
The Ronettes - He Did It

I Can't Let Go

2005-06-03T04:01:00.000-07:00

Få artister har haft sån otur som Evie Sands. Så fort hon spelat in en ny singel som borde blivit en hit spelade nån annan in den och fick en större hit.
Jerry Lieber och Mike Stoller skrev kontrakt med henne på deras r'n'b-skivbolag Blue Cat 1965 och lät henne spela in "Take Me for a Little While". Tyvärr hittade en marknadsförare från ett annat skivbolag demon och stal den för att nästa dag spela in den med Jackie Ross, som lyckades mycket bättre med sin version.
Evie Sands andra singel "I Can't Let Go" skrevs precis som hennes första av Chip Taylor och Al Gorgoni, men året därpå spelade The Hollies in en minst lika bra version av den som dessutom blev en av deras största hits. När tredje singeln släpptes på Cameo blev det den mest önskade låten i radio, men en vecka senare gick skivbolaget i konkurs och kunde inte producera tillräckligt med ex av den. Hon fick dock en hit 1967 med "Any Way That You Want Me", men då måste hon ha tröttnat på att vara artist eftersom hon drog sig tillbaka och skrev låtar åt Cher, Dionne Warwick och Dusty Springfield istället.
Evie Sands - I Can't Let Go

Up On The Roof

2005-06-02T03:32:00.000-07:00

Eva Narcissus Boyd (1943-2003) jobbade från början som barnflicka åt Carole King och Gerry Goffin när de hörde henne sjunga. Vissa säger att King och Goffin skrev "The Locomotion" efter att ha sett Little Eva dansa runt i deras hus, men enligt Little Eva själv är det inte sant!
Little Eva fick även sjunga på demon av "The Locomotion", vilket imponerade Don Kirshner så mycket att han gav ut demon som den var. Det blev så klart en jättestor hit. "Up On A Roof" skrevs också av Carole King och Gerry Goffin men spelades först in av The Drifters. Med Little Eva släpptes den aldrig ens som singel.
En ganska rolig sak är att Little Eva efter framgången med "The Locomotion" slutade passa Carole Kings och Gerry Goffins döttrar. Då anställde Goffin och King Little Evas syster Idalia Boyd istället, men det slutade med att de lät henne spela in en singel också. Precis som "The Locomotion" handlade "Hula Hoppin'" om en dans och Little Eva körade på sin systers skiva, men ändå var den aldrig i närheten av att sälja lika mycket som "The Locomotion".
Little Eva - Up On The Roof

You Won't Even Know Her Name

2005-06-01T04:02:00.000-07:00

Det finns nästan ingen information om Josephine Sunday. Hennes riktiga namn var Josephine Visaya, Sunday var bara hennes mellannamn och hennes pappa var från Fillipinerna. Enligt de som såg henne mima till "You Won't Even Know Her Name" på American Bandstand 1965 lät hon inte bara som The Ronettes, hon ska även ha varit en av de bästa Ronnie Spector-lookalikes nånsin! Förutom "You Won't Even Know Her Name" ska hon ha släppt åtminstone två singlar till.
Josephine Sunday - You Won't Even Know Her Name

They're Dancing Now

2005-05-30T06:56:00.000-07:00

Få girl groups och artister hade sån erfarenhet av branschen innan de började ge ut skivor som Patty Michaels. Hon spelade "Sound Of Music" på Broadway i fyra år, gick på Quintanos School For Young Performers med bland andra Mary Weiss från The Shangri-Las och var med i DJ Murray The 'K's program som medlem av The 'K' Girls, precis som The Ronettes var innan de blev kända. Dessutom hade hon blivit modell redan när hon var fem veckor gammal och påstår att hon var top baby model när hon var två år.
Patty Michaels borde ha blivit hur stor som helst men sålde aldrig bra, vilket enligt henne själv berodde på att hennes manager misskötte sitt jobb. Jag är övertygad om att det var för att "They're Dancing Now" bara var b-sida på den inte alls lika bra "Mrs. Johnny".
Patty Michaels - They're Dancing Now

When The Boy's Happy (The Girl's Happy Too)

2005-05-29T08:35:00.000-07:00

Det var ganska vanligt att girl groups gav ut skivor under olika namn. The Cookies till exempel gav ut skivor som The Cinderellas och The Honeybees, The Blossoms som The Crystals och Bob B. Soxx & the Blue Jeans och enligt rykten är det i själva verket The Shangri-Las som är The Beatle-ettes. Det gick så bra för The Chiffons att deras producenter bestämde sig för att ge ut två singlar med dom 1963 som The Four Pennies.
Den första singeln, "When The Boy's Happy" låter jättemycket Phil Spector och skrevs dessutom av Ellie Greenwich och Jeff Barry, som Phil Spector skrev de flesta av sina största hits med. De hade själva med en egen version av den på The Raindrops enda lp.
The Four Pennies - When The Boy's Happy (The Girl's Happy Too)

I'd Rather Fight Than Switch

2005-05-27T04:49:00.000-07:00

Ingen vet säkert om The Tomboys spelade på sina låtar själva, men det låter som att de gör det. Dessutom låter det som att de nån gång KAN ha hört The Beatles. "I'd Rather Fight Than Switch" släpptes 1964 av Swan Records som bland annat gav ut "She Loves You".
The Tomboys bytte senare namn till The Angels, dock inte samma Angels som gjorde "My Boyfriend's Back".
The Tomboys - I'd Rather Fight Than Switch

Out In The Streets Again

2005-05-24T02:30:00.000-07:00

När systrarna Beryl och Suzanne Nelson och deras kusin Jeanette Johnsson skulle ge ut sin första singel kollade deras producent Jerry Ross först upp vilka girl group-sound som funkade på listorna just då. Det måste ha funkat, för det gick bra för "The 81" på den amerikanska listan. Många trodde dessutom att det var Martha & the Vandellas nya singel. B-sidan "Two Happy People" lät nästan exakt som The Dixie-Cups "Chapel Of Love". Deras andra singel "Soldier Baby (Of Mine)" var en låt Phil Spector spelat in med The Ronettes men aldrig släppt, men i övrigt låter det inte så mycket Phil Spector.
Deras femte singel "Sweet And Lovely" är inte överdrivet rolig, men på b-sidan "Out In The Streets Again" gick de tillbaka till sitt Motown-sound. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att den skrevs av Nickolas Ashford, Valerie Simpson och Joshie Armstead. Några månader senare fick Marvin Gaye och Tammi Terrell en jättehit med "Ain't No Moutain High Enough", som skrevs av Ashford och Simpson.
Candy & The Kisses - Out In The Streets Again

Mr. Lee

2005-05-23T06:25:00.000-07:00

På 50-talet bestod nästan alla r'n'b- och rock'n'roll-grupper av män. De kvinnor som sysslade med musik var antingen solister eller sjöng i grupper som för övrigt bestod av män. The Bobbettes blev den första tjejgruppen med att både få en top 10-hit och bli etta på r'n'b-listan.
När The Bobbettes startade 1955 hade de åtta medlemmar, den yngsta 11 år och den äldsta 15. De hade skrivit en låt om sin lärare Mr Lee där de beskrev hur han såg ut. De sjöng bland annat att han hade fyra ögon eftersom han hade tjocka hornbågade glasögon. Mr Lee hade hört den och brydde sig inte, men när Atlantic sen skulle ge ut den 1957 ville de att The Bobbettes skulle skriva om texten till nåt mer kommersiellt. När den blev en hit bad Mr Lee att få prata med några av medlemmarna och undrade om det var samma låt som han hört. Han ville bara vara säker på att ingen snott deras låt.
Kanadensiska Lo-fi-duon The Diskettes covrade "Mr. Lee" för nåt år sen, men den är inte i närheten av att vara lika svängig som The Bobbettes version!
The Bobbettes - Mr. Lee

Another Boy Like Mine

2005-05-21T07:41:00.000-07:00

Till skillnad från de flesta människor som startar band var makarna Ellie Greenwich och Jeff Barry aldrig medvetna om det när de startade The Raindrops. De hade skrivit låtar med andra när de kom på att de kunde skriva låtar ihop också, vilket resulterade i hits som "Da Do Ron Ron", "Be My Baby", "Do Wah Diddy Diddy", "Maybe I Know", "The Leader Of The Pack", "Baby I Love You" och flera andra minst lika bra låtar!
De skrev "What A Guy" till The Sensations en morgon på tåget, men när Jerry Lieber och Mike Stoller hörde Jeffs och Ellies demo blev de tokiga och sa att den måste ges ut på skiva. Jeff och Ellie förstod ingenting, eftersom det bara var Ellies sång dublerad några gånger och Jeff som körade. Det gick bra för låten på listan och de fick några hits till med "Do Wah Diddy Diddy" och "The Kind Of Boy You Can't Forget". När de sen gav ut sin självbetitlade lp gjorde de pålägg på några demos och släppte med singlarna.
"Another Boy Like Mine" var en demo till The Dixie-Cups, som samma år hade haft en hit med "Chapel Of Love" som även den var en Greenwich-Barry-komposition. The Dixie-Cups är dock de mesigaste sångerskorna världen skådat och produktionen av deras låtar var av samma klass. The Raindrops demo är mycket bättre.
1965 skiljde sig Jeff Barry och Ellie Greenwich. Det var dock ingenting som Phil Spector kände till, som samma år tyckte att han behövde hits och ringde upp dem. "When I got together with them again I didn't know they were divorced... Every time we'd write a love line, Ellie would start to cry. I couldn't figure out what was happening, and then I realised... it was a very uncomfortable situation" har Phil Spector sagt. Under den sessionen skrev de fyra låtar, bland annat "River Deep, Mountain High" och "I Can Hear Music".
The Raindrops - Another Boy Like Mine

I'm Into Something Good

2005-05-19T10:15:00.000-07:00

När Earl-Jean McCrea släppte sin första singel hade Gerry Goffin, som alltid varit stort fan av hennes röst, länge sett fram emot att få lansera henne som soloartist. Earl Jean själv hade aldrig velat ha nån solokarriär och såg det bara som ännu ett projekt. Det var hennes första singel utan The Cookies, även om hennes syster Darlene McCrea som varit med och startat the Cookies körade på båda hennes singlar. Även Carole King, som skrev "I'm Into Something Good" med Gerry Goffin, var med och körade.
"I'm Into Something Good" tog sig in på topp 40 i USA när Mickie Most bestämde sig för att släppa den med Herman's Hermits. Jämfört med Earl Jeans version låter det som att de druckit tio koppar kaffe innan de spelade in den. Egentligen är det bara studiomusiker som Led Zeppelins gitarrist Jimmy Page som spelar på den, men det hindrade den inte från att bli etta i England och Herman's Hermits kändaste låt.
Earl Jean - I'm Into Something Good

Voice Of Experience

2005-05-17T02:50:00.000-07:00

Innan Thomasina Montgomery blev Tammi Terrell och spelade in duetter med Marvin Gaye gav hon ut skivor som Tammy Montgomery. På "Voice Of Experience" från 1962 körar dessutom The Shirelles, som spelade in den själva samma år.
1965 såg Berry Gordy en spelning med henne och döpte om henne till Tammi Terrell. Att hon skulle varit gift med boxaren Ernie Terrell ska visst bara vara påhitt. Efter några solosinglar spelade hon in "Ain't Nothing Like The Real Thing" och en massa andra hits med Marvin Gaye, men inget är lika bra som "Voice Of Experience"!
Tammy Montgomery - Voice Of Experience

You Can't Take My Boyfriend's Woody

2005-05-15T03:23:00.000-07:00

När The Angels slog igenom med "My Boyfriend's Back" 1963 var det deras sjunde singel som The Angels. Innan dess hade de hållit på sen 1959 under namnen The Delicates och The Starlets. "My Boyfriend's Back" var dessutom skriven för The Shirelles från början, men istället släpptes The Angels demo av den och blev deras största hit. "You Can't Take My Boyfriend's Woody" däremot släpptes aldrig som singel ens.
The Angels producent Richard Gottherer har för övrigt producerat The Raveonettes nya album "Pretty In Black". Det innehåller bland annat en ganska hemsk cover på "My Boyfriend's Back".
The Angels - You Can't Take My Boyfriend's Woody

He Don't Love Me

2005-05-14T04:41:00.000-07:00

Shelley Fabares hade en jättestor hit i USA 1962 med "Johnny Angel", men jag misstänker att den inte var i närheten av att vara lika bra som "He Don't Love Me"! Det kunde ha varit Lesley Gore producerad av Phil Spector! Det är den enda låten jag lyssnat på den här veckan! Dessutom var hon skådespelerska och spelade senare mot i Elvis i tre filmer.
Shelley Fabares - He Don't Love Me

Happy Birthday Broken Heart

2005-05-13T04:35:00.000-07:00

Få sångerskor, framförallt vita, i girl group-genren kan mäta sig med Diane Renay. Hon sjunger toner så höga att endast djur kan uppfatta dem och dessutom sjunga så Lulu låter som om hon viskar i jämförelse. Tack och lov wailade Diane Renay inte bort låtarna som många andra skulle ha gjort utan sjunger extremt vitt men smakfullt. Det är inte konstigt att Bob Crewe, hennes producent, lät henne sjunga de toner som Jeanne Thomas inte klarade av på Rag Dolls skivor. Utan att säga nåt till Jeanne Thomas eller ge Diane Renay nån credit för det, såklart.
Sandy Linzer och Denny Randell skrev bland annat "Breaking Down The Walls Of Heartache" åt Johnny Johnson & the Bandwagon. De skrev även flera låtar åt de artister Bob Crewe producerade och gav ut på sina skivbolag, bland annat "Happy Birthday Broken Heart".
Diane Renay - Happy Birthday Broken Heart

You're Invited To A Party

2005-05-12T08:42:00.000-07:00

När The Victorians släppte sin första doo wop-influerade singel "What Makes Little Girls Cry" 1963 hade det lika gärna kunnat vara Bob B. Soxx & the Blue Jeans nya singel, komplett med en barytonstämma. Lyssnar man ordentligt i början av låten hör man även Darlene Love som Phil Spector spelade in under namnet Bob B. Soxx & the Blue Jeans. Trots att Darlene Love var med på nästan varenda singel Phil Spector spelade in hade hon inte råd att bara jobba för honom och skrev kontrakt med Liberty Recorrds, The Victorians skivbolag, som studiosångerska. "What Makes Little Girls Cry" hamnade på #120 och blev The Victorians mest framgångsrika skiva.
Deras andra singel "You're Invited To A Party" påminner mycket om deras första singel men är bättre än den, och den är inte särskilt dålig den heller, det är bara det att "Invited" är en av de bästa låtar jag hört! Enligt de som har skivorna ska b-sidorna dock vara bättre, hur det nu kan vara möjligt.
The Victorians - You're Invited To A Party

One Fine Day

2005-05-10T08:22:00.000-07:00

Little Eva och The Cookies hade spelat in en demo av "One Fine Day", skriven av Carole King och Gerry Goffin. The Chiffons producenter raderade Little Evas sång och spelade in The Chiffons över resten inklusive The Cookies körer och Carole Kings staccato-piano. Förvånansvärt nog blev den en lika stor hit som den förtjänade 1963 och 1972 gick den upp på brittiska listan igen.
När George Harrison släppte "My Sweet Lord" 1970 blev det hans största hit. Framförallt George men även John Lennon hade alltid varit influerade av soul och girl groups, men tydligen var "My Sweet Lord" mer influerad av The Chiffons första singel "He's So Fine" än vad som accepterades. 1976 tvingades George betala $1.6 miljoner i skadestånd, trots att han påstod att låtstölden var omedvetet. Då hade The Chiffons redan spelat in en cover på "My Sweet Lord", enligt vissa endast för att tjäna pengar på publiciteten.
The Chiffons - One Fine Day

I Feel Love Coming On

2005-05-09T09:19:00.000-07:00

Första gången jag hörde "I Feel Love Coming On" tänkte jag att det måste vara nån gammal Supremes-låt jag missat, men mer fel kunde det inte bli.
Barry White producerade och var med och skrev den och flera andra av Felice Taylors låtar men det låter som att det inte varit några andra än Holland-Dozier-Holland som varit inblandade i "I Feel Love Coming On"! Den är helt i klass med The Suprems bästa singlar, vilket kan förklara varför hennes skivor sålde bättre i England där de alltid verkat förstå soul bättre än i USA.
Felice Taylor - I Feel Love Coming On

I Never Dreamed

2005-05-08T03:26:00.000-07:00

I filmen "Ray" handlar ganska stora delar om the Cookies. De körade på flera av Ray Charles låtar och turnerade med honom som the Raelettes. Innan dess var de kanske mest kända som de som gjorde "Chains" innan Beatles spelade in den, även om "I Never Dreamed", skriven av Russ Titleman och Gerry Goffin blivit lite av en girl group-klassiker. De har även körat bakom Connie Francis, Neil Sedaka, the Drifters, Ben E. King och på Little Evas "Locomotion". Little Eva hoppade in i the Cookies ibland och skulle ha blivit fast medlem om hon inte fått sån framgång själv med "Locomotion".
The Cookies - I Never Dreamed

He's A Doll

2005-05-07T07:48:00.000-07:00

Om jag ska vara snäll sjunger sångerskan lite tunnt men det är det enda negativa jag har att säga om "He's A Doll", skriven och producerad av Brian Wilson. Det är Phil Spector-pastisch av högsta kvalitet och det blir inte sämre av att Phil Spectors hovtrummis Hal Blaine spelar trummor! Vill man fortsätta dra paralleller till Phil Spector och the Ronettes (det vill man!) bestod the Honeys av två systrar och en kusin och senare gifte sig ena systern med Brian Wilson.
The Honeys - He's A Doll

(I Could Write A Book) About My Baby

2005-05-06T04:05:00.000-07:00

1964 satt Diane Keehner, Kathy Kinsella och Sally i Boston och funderade på hur de skulle göra för att få träffa the Beatles. De kom fram till att det bästa sättet måste vara att starta ett eget band och bli lika stora som Beatles. Man skulle kunna säga att de misslyckades eftersom de när de splittrades 1968 varken träffat eller blivit lika stora som Beatles, men å andra sidan hade de varit förband åt the Kingsmen, the Byrds, Lovin' Spoonful och Neil Diamond!
The Pandoras - (I Could Write A Book) About My Baby

Det verkar fortfarande vara problem med att ladda ner och jag förstår inte varför men det verkar vara problemfritt med Firefox! Har ni inte bytt än har ni en jättebra anledning nu! Dessutom är det både bättre och snabbare än Explorer.

Don't Drag No More

2005-05-05T03:36:00.000-07:00

Herregud jag vet faktiskt ingenting om Susan Lynne! Trots det är "Don't Drag No More" är en av mina absolut bästa girl group-låtar! Ämnet! Monologen! Falsettkörerna! En gång tänkte jag köpa den på Ebay men tyvärr bjöd några osnutna amerikaner över.

Folk har haft lite frågor om den här bloggen. Kan man ladda ner låtarna härifrån också? Hur gör man? Hur ofta uppdateras den?
Det går mycket bra att ladda ner dem, förvånansvärt ofta är det syftet med mp3-bloggar, men skynda er! Varje mp3 försvinner efter 7 dagar! Jag skulle kunna förklara hur man gör för att ladda ner, men jag orkar inte idag så jag har länkat direkt till låten så det blir enklare. Jag postar en ny låt varje dag så länge jag orkar och hinner så kolla ofta!
Susan Lynne - Don't Drag No More

Do Wah Diddy Diddy

2005-05-04T03:59:00.000-07:00

The Exciters är egentligen mest kända för sin listetta "Tell Him". Faktum är att de inte fick några stora hits efter sin första singel! "Do Wah Diddy Diddy" hade helt klart kunnat bli en om den inte släppts lagom till att John Kennedy mördades och inga nya up beat-låtar fick spelas på radion. Åtta månader senare covrade brittiska Manfred Mann den och fick en jättehit. Som att det inte räckte med att den var ganska hemsk och helt osvängig sjöng sångaren Paul Jones "I knew we was falling in love" till ena kompositören Ellie Greenwichs fasa!
"Tell Him" var en av de första videorna som spelades in och idag när allt ska vara så dyrt och överproducerat som möjligt framtstår den även som en av de roligaste. I kostym och identiska klänningar står de i en djurpark och sjunger för björnarna och jag är helt övertygad om att MTV aldrig mer skulle behöva oroa sig över låga tittarsiffror om de visade den ett par gånger varje dag!
The Exciters - Do Wah Diddy Diddy

May My Heart Be Cast Into Stone

2005-05-03T03:35:00.000-07:00

Beatles & alla brittiska bands invasion i USA betydde slutet för girl groups och brill building pop på listorna men the Toys lyckades ändå ta sig upp på förstaplatsen 1965 med "A Lover's Concerto". Att blanda motown-influenser med klassiska stycken blev deras grej. Året därpå släppte the Supremes LP:n "I Hear A Symphony" som innehöll en egen version av "A Lover's Concerto". Själv tycker jag att "May My Heart Be Cast Into Stone" är en bättre låt och att den bara släpptes som b-sida till den inte alls lika bra "Back Street" är vansinne!
The Toys - May My Heart Be Cast Into Stone

Lost Summer Love

2005-05-02T07:55:00.000-07:00

Brittisk northern soul! Av en vit 13-åring! Det är ganska imponerande med tanke på att de flesta vuxna aldrig lyckas spela in en låt i klass med Lost Summer Love.
Lorraine Silver - Lost Summer Love